Antidepressiva medel är bevisligen skadliga och ineffektiva för barn och unga. Trots det exploderar förskrivningen i Sverige, medan den är mycket lägre grannländerna Danmark och Norge.

Socialministern har valt att se den exploderande förskrivningen som ett mått på ”ökad psykisk ohälsa”, (1) och inte som ett mått på den allvarliga institutionella korruptionen på Socialstyrelsen och Läkemedelsverket – där psykiatriker med intima band till berörda läkemedelsbolag tillåts skriva riktlinjer som gynnar bolagens profiter, och som går rakt emot oberoende vetenskapliga data om preparatens effekter på barn.

Socialminister Lena Hallengren leder ett departement som, tillsammans med de underliggande myndigheterna Socialstyrelsen och Läkemedelsverket, sett till att Sverige nu är i världstopp vad gäller ökningen i förskrivning av antidepressiva till unga – efter det, att det 2004 (FDA, 2) och 2005 (EMA, 3), konstaterades att dessa preparat generellt var ineffektiva och skadliga för barn och unga.

Låt oss jämföra förskrivningen av antidepressiva till barn och unga i Sverige, Danmark och Norge. Här är den helt nya, skrämmande statistiken:

Läs vidare i PDF http://jannel.se/HallengrenAntidepressivaBarn.pdf

Folkhälsomyndigheten (FHM) har i dagarna tilldelats ett nytt regeringsuppdrag om suicidprevention (1) men har under en följd av år haft uppdrag i området, tillsammans med Socialstyrelsen. Som del av sitt tidigare uppdrag har FHM nyligen publicerat studien ”Vilken sjukvård har unga och unga vuxna som tagit sitt liv fått?” Projektet har genomförts ihop med Lunds universitet, som fått 556 000 kronor för sitt bidrag. Nedanstående granskning av studien fokuserar på den märkliga frånvaron av data om vilken behandling som personerna fått och på det faktum att studien getts ett nytt syfte efter det att utfallet visat sig inte bli det förväntade.

Läs hela granskningen i PDF http://jannel.se/GranskningFHM.BehandlingSuicidJuni2020.pdf

Statistik visar att ansvariga svenska myndigheter misslyckats med att få ned de höga självmordstalen samtidigt som självmorden hos yngre stadigt ökat. Detta parallellt med en exploderande förskrivning av antidepressiva och annan psykofarmaka. En allt högre procent av unga och unga vuxna har behandlats med psykofarmaka fram till sin död (2), medan ansvariga myndigheter tagit bort grunden för all verklig uppföljning av vårdrelaterade självmord, per lex Maria (3).

Nedanstående granskning av regeringsuppdraget visar att FHM betalade 556 000 kronor för en studie med ursprungsnamnet ”Unga män som suiciderat – vilken vård har de erbjudits och erhållit?”, utförd vid Lunds universitet. Handlingar i ärendet visar att överenskommelsen mellan FHM och universitetet är från september 2017 – och att slutrapport för studien skulle presenteras i slutet av året: ”Uppdraget avslutas senast 29 december 2017” (4). Men i slutet av året fanns ingen rapport. Inte heller under 2018 publicerades någon färdig rapport. Utlämnad e-post visar att FHM vid ett flertal tillfällen för universitetet betonat att uppgifter från studien inte får komma ut – allt är ”internt arbetsmaterial”. I december 2018 lämnades den sista versionen av rapporten från Lunds universitet till FHMmed det ändrade namnet ”Sjukvård som unga individer som suiciderat erhållit – Fokus på unga män” (5). Rapporten blev sedan föremål ”för revidering”, och ”kvalitetssäkring” – i femton månader! Till sist publicerades studien av FHM i mars 2020, nu med titeln ”Vilken sjukvård har unga och unga vuxna som tagit sitt liv fått?” (6) Vi måste ställa oss frågan hur en enkel studie – som enbart gällde 80 fall (självmord i regionerna Skåne, Halland, Kalmar och Jönköping, 2015) och som enligt avtal skulle bli klar på runt två månader, i stället kom att kräva mer än två år.

När läkemedelsbolaget Janssen, psykiatriker Eva Lindström och Ylva Ginsberg sålde in narkotikan Concerta för vuxna – och vilseledde etikprövningsnämnden

Ja, så lät det när läkemedelsbolaget Janssen, psykiatriker Eva Lindström och Ylva Ginsberg, skulle sälja in narkotikan Concerta (metylfenidat) för vuxna ”med ADHD”, år 2004.

Det var ett känsligt projekt, som krävde god kunskap i vilseledande marknadsföring. Sverige hade ju förbjudit förskrivning av amfetamin och metylfenidat (Ritalin) 1968, efter den katastrof som den legala förskrivningen av narkotikan lett till i mitten av 60-talet. Man var tvungen att, så att säga, slå in samma preparat i ett helt nytt paket.

Läs vidare i PDF http://jannel.se/GinsbergLindstromEPN.pdf

Öppet brev till socialminister Lena Hallengren

Bästa Lena,

Du berättar i GP (1), ihop med Isabella Lövin, att barnen nu ska få hjälp snabbare med sin ”psykiska ohälsa”. Vi kan läsa att du ”förfäras över att se hur den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar”. Och den psykiska ohälsan, säger du i nästa del av meningen, kan mätas genom att ”användningen av antidepressiva läkemedel har fördubblats sedan början av 2000-talet och att ökningen är speciellt stor bland unga”.

Men är mängden utskrivna antidepressiva medel ett direkt mått på den ”psykiska ohälsan”?

Visst vet du Lena att denna vinkling – att mängden ”psykisk ohälsa” bestämmer mängden förskrivna antidepressiva medel – är falsk, för att inte säga direkt lögnaktig.

Läs vidare i PDF http://jannel.se/OppetBrevHallengrenAntidepressivaBarn.pdf

Janne Larsson

Av Janne Larsson skribent/researcher 13 september 2019

Annie Lööf hyllar Region Gotland som ÖSER UT psykofarmaka till barn och unga. Vi ser en allvarlig vårdskandal där var sjätte flicka (15-19) på Gotland får antidepressiva och/eller ”ADHD-preparat”, många också psykiatrins tyngsta droger, neuroleptika. Men Lööf ser det som ”förfärligt” att inte andra regioner än Gotland, ”lever upp till den nationella vårdgarantin” (1).

Läkemedelsindustrins framtidsdröm gavs en fin beskrivning i läkemedelsbolagets Lundbecks tidning Transmittorn (nr 2, 1999). Vi fick på ledarplats veta att en fjärdedel av alla barn är psykiskt sjuka (!): ”Psykisk sjukdom hos barn och ungdom är långt vanligare än vad som är allmänt känt. Epidemiologiska studier visar att prevalensen psykisk sjukdom uppgår till 20–25 procent, varav cirka 6 procent faller på diagnosgruppen depressioner och 7 procent på DAMP” [numera smidigt överfört till ADHD] (2).

Lundbecks dröm är nu med hjälp av köpta psykiatriker, myndigheter som lider av ”institutionell korruption” (3) och missledda politiker på god väg att bli verklighet. Bolagets klarspråk från 1999 om alla de psykiskt sjuka barnen var naturligtvis en PR-mässig omöjlighet. Med nyspråk förvandlades termen i stället till ”psykisk ohälsa” – men med samma biologiska förklaringsmodell och lika stort ”behandlingsbehov”. Och vem har inte sett marknadsföringen av den psykiska ohälsan i media under det senaste decenniet? En ”ohälsa” som, med Lundbecks bedömning, ska ges en ”state-of-the-art”-behandling – psykiatriska droger.

Värst i landet är det för flickorna (15-19) på Gotland. Här är Lundbecks dröm mycket nära att uppfyllas.

På Gotland fick 2018 var sjätte flicka (16,5 %) i åldersgruppen 15-19 antidepressiva och/eller psykostimulantia (”ADHD-preparat”). Och det är ändå bara början på skandalen.

Det som möter barnen på Gotland är en psykiatri som öser ut psykofarmaka, och som gör det så snabbt att man inte har några köer. Missledda politiker – som Annie Lööf – har fått för sig att det vi ser är ett utmärkt positivt exempel på god kvalitet – tidsramarna för ”vårdgarantin” uppfylls – när vi i själva verket ser ett system som allvarligt skadar barnen och där det enbart är läkemedelsindustrins profitdrömmar som garanteras.

Ett av de grymmaste lurendrejerierna inom denna biologiska psykiatri är att förvandla skador från psykiatriska preparat till symtom på nya psykiska störningar.

Vi får anta Annie Lööf förstått att det är det här som satts i system på Gotland.

När barn och unga på Gotland drabbas av skadeverkningar (”biverkningar”) av antidepressiva eller ”ADHD-preparat” skrivs det inga biverkningsrapporter – inte en enda skrevs under 2018 trots överväldigande bevis på läkemedelsskapade skador.

I stället fick de flickor som drabbats en ny psykiatrisk diagnos och nya psykofarmaka – ofta i kombination med det först utskrivna. Så till exempel fick hälften av de flickor som behandlats med ”ADHD-preparat” också antidepressiva. Och det grymmaste av allt i denna verksamhet är när de barn och unga som fått antidepressiva eller ”ADHD-preparat” uppvisar tecken på kraftiga humörsvängningar eller maniska tillstånd – väl kända skadeverkningar av preparaten – ”behandlas” de med neuroleptika, psykiatrins allra tyngsta preparat. Nyare varianter av de piller som var ”behandlingen” för de svåraste fallen på de gamla mentalsjukhusen, och som från början lanserades som ”en kemisk lobotomi”. 30 flickor i åldersgruppen (2 %) på Gotland fick under 2018 neuroleptika – där 26 av dessa flickor också fick antidepressiva eller ”ADHD-preparat”.

Det här är de kemiska övergrepp som flickorna på Gotland utsätts för.

Vi kan konstatera att läkemedelsindustrin måste vara nöjd med utvecklingen på Gotland. Framtidsdrömmen är på väg att slå in.

Annie Lööf och andra missledda politiker, som förväxlat de kemiska övergrepp som flickorna utsätts för med en högkvalitativ medicinsk behandling väl inom tidsramarna för ”vårdgarantin” (4), hyllar och försvarar i själva verket en allvarlig medicinsk skandal.

Janne Larsson skribent/researcher

(1) 900 miljoner ska korta kön till bup, Dagens Medicin, 12 september 2019  https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2019/09/12/900-miljoner-ska-korta-kon-till-bup/

(2) Transmittorn, nr 2, 1999

(3) Riksrevisionen. Säkra och effektiva läkemedel – hur hanterar staten läkemedelsindustrins inflytande? 2016  https://www.riksrevisionen.se/download/18.78ae827d1605526e94b2dbf8/1518435509241/RiR_2016_9_LAKEM_ANPASSAD.pdf

(4) SKL. Barn- och ungdomspsykiatri, väntetider, 2019, https://www.vantetider.se/Kontaktkort/Gotlands/BUP/   

Av Janne Larsson skribent/researcher 21 augusti 2019

Var sjätte flicka (15-19) på Gotland är nu klassad som ”psykiskt sjuk” och placerad på psykofarmaka (antidepressiva, amfetaminpreparat, neuroleptika). Läkemedelsbolaget Lundbecks våta dröm om att 25 % av alla barn ska ses som psykiskt sjuka och få behandling är på god väg att bli verklighet.

Läkemedelsbolaget Lundbecks framtidsdröm gavs en fin beskrivning i bolagets tidning Transmittorn (nr 2, 1999). På ledarplats förklarade (nu bortgångne) psykiatriprofessorn Jan Wålinder i artikeln ”Hur prioriterar våra politiker?”, att en fjärdedel av alla barn är psykiskt sjuka (!): ”Psykisk sjukdom hos barn och ungdom är långt vanligare än vad som är allmänt känt. Epidemiologiska studier visar att prevalensen psykisk sjukdom uppgår till 20–25 procent, varav cirka 6 procent faller på diagnosgruppen depressioner och 7 procent på DAMP” [numera smidigt överfört till ADHD] (1).

Vän av sunt förnuft ruskar på huvudet – 25 % av alla barn psykiskt sjuka?? – och säger att det var tur att det vansinnet inte blev accepterat. Ställ några frågor till folk på gator och torg, och de skulle skratta rått åt bedömningen att bortåt vart fjärde barn är psykiskt sjukt – och i behov av psykiatrisk behandling.

Men Lundbecks dröm är med hjälp av köpta psykiatriker, myndigheter som lider av ”institutionell korruption” (2) och missledda politiker på god väg att bli verklighet. Bolagets klarspråk från 1999 om alla de psykiskt sjuka barnen var naturligtvis en PR-mässig omöjlighet. Med nyspråk förvandlades termen i stället till ”psykisk ohälsa” – men med samma biologiska förklaringsmodell och lika stort ”behandlingsbehov”. Och vem har inte sett marknadsföringen av den psykiska ohälsan i media under det senaste decenniet? En ”ohälsa” som, med Lundbecks bedömning, ska ges en ”state-of-the-art”-behandling – psykiatriska droger.

Värst i landet är det för flickorna (15-19) på Gotland. Här är Lundbecks dröm mycket nära att uppfyllas.

På Gotland fick 2018 var sjätte flicka (16,5 %) i åldersgruppen 15-19 antidepressiva och/eller psykostimulantia (”ADHD-preparat”). Och det är ändå bara början på skandalen.

Det som möter barnen på Gotland är en psykiatri som öser ut psykofarmaka, och som gör det så snabbt att man inte har några köer. Missledda politiker får för sig att det vi ser är ett utmärkt positivt exempel på god kvalitet – tidsramarna för ”vårdgarantin” uppfylls – när vi i själva verket ser ett system som allvarligt skadar barnen och där det enbart är läkemedelsindustrins profitdrömmar som garanteras.

Ett av de grymmaste lurendrejerierna inom denna biologiska psykiatri är att förvandla skador från psykiatriska preparat till symtom på nya psykiska störningar.

Läs vidare i PDF

http://jannel.se/LundbeckDream.pdf

• 14-åring, tagit sexton gånger normaldosen av sin Strattera; till sjukhus med ambulans. • 15-åring, tagit runt 50 Elvanse på några dagar; ”varit psykotisk, varit uppvarvad, inte sovit”, nu på sjukhus.

• 12-årig tjej, tagit sexton gånger normaldosen av sin Concerta; på sjukhus, ”nervös … hjärtklappning, hög puls”.

• 14 årig tjej, tagit Elvanse; på sjukhus, ”plockig, hallucinerar”.

• 16-årig tjej, tagit 10 Ritalin och 8 Mirtazapin (antidepressiv) i självmordssyfte; på sjukhus, hittades ”halvt medvetande, såg elefanter, hörde röster”.

Ja, det är några av de 178 barn och unga (10-19) som under 2018 tagit överdoser av ”ADHD-preparat” i självskadligt syfte, och som kommit till Giftinformationscentralens kännedom.

Medräknat denna ”årets skörd” (2018) har nu 1074 barn och unga (10-19) tagit pillren i självskadligt syfte eller självmordssyfte under de sista åtta åren (2011-2018).

Den som inte blir upprörd över dessa uppgifter har förlorat stora delar av vad det innebär att vara människa. Och i den fortsatta berättelsen om dessa barn hittar vi en hel del ansvariga personer på myndighetsnivå som lever upp till den beskrivningen.

Janne Larsson

Läs vidare i PDF http://jannel.se/1074skadadeBarnADHDpreparat.pdf

Öppet brev till Generaldirektör Olivia Wigzell, Socialstyrelsen

Läs i PDF http://jannel.se/SocialstyrelsenAntidepressivaTillUnga.pdf

Bästa Olivia,

Som du vet ökar antidepressiva (inklusive fluoxetin) risken för självmordsrelaterat beteende hos barn, ungdomar och unga vuxna (1-5). Inga antidepressiva (förutom fluoxetin) är godkända för behandling av barn – ”ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år” (6). Som du också vet har vi de sista åren fått full vetskap om hur läkemedelsbolag och psykiatriska opinionsledare manipulerat sina kliniska studier av antidepressiva på unga för att skapa positiv effekt och mörklägga skador (7-11). Vi har fått ta del av nya stora, oberoende, grundläggande analyser, där slutsatsen är: “Therefore we suggest minimal use of antidepressants in children, adolescents, and young adults, as the serious harms seem to be greater, and as their effect seems to be below what is clinically relevant.” (12) Vi har också sedan 2010 sett miljardböter utdömas för läkemedelsbolag där manipulation av kliniska studier och illegal marknadsföring av bland annat antidepressiva för barn varit en viktig del (13). Det bör noteras att långvariga rådgivare åt Socialstyrelsen varit delaktiga i denna kriminalitet (14).

Men trots det här har förskrivningen av antidepressiva till barn, ungdomar och unga vuxna – med Socialstyrelsens stöd – stigit i höjden. Vi ser en helt annan utveckling i Sverige än i grannlandet Danmark, där förskrivningen till motsvarande åldersgrupper sjunkit radikalt de sista åren. I Sverige är också förskrivningen till unga långt högre än i Norge.

Danmark har den 8 oktober uppdaterat sitt läkemedelsregister och vi kan nu göra aktuella jämförelser mellan länderna upp till 2017. Det ser ut så här:

Läs vidare i PDF http://jannel.se/SocialstyrelsenAntidepressivaTillUnga.pdf

Janne Larsson

Läs i PDF på http://jannel.se/OsannolikUtdelningAvNarkotikaTillBarnen.pdf

Artikeln nedan berättar om en katastrofal situation som aldrig skulle kunna inträffa i Sverige, men som nu blivit verklighet. Och när den nu blivit verklighet är det som om den aldrig hänt. Artikeln blev grundligt refuserad, ”sågad” med ett populärt kvällstidningsord, av redaktören för Svensk Psykiatri (organ för Svenska Psykiatriska Föreningen), som ansåg att den ”inte hör hemma i en psykiatrisk tidskrift” och inte ”kommer att gynna en nyanserad diskussion”. Den blev godkänd för publicering och förklarad mycket intressant av SVT:s Opinion, men stoppad från högre ort strax före publicering. Den har i förkortad form till sist publicerats på DN.Åsikt, på nätet.

Det är smått fantastiskt att följa rapporteringen om den skenande utskrivningen av centralstimulantia (Ritalin, Concerta, Elvanse) till barn i landet. Som starkast beskrivs den av okritiska journalister som något att “känna oro” över (1). Men även den oron försvinner när man ringer upp en psykiatrisk verksamhetschef eller representant för Socialstyrelsen – ansvariga för det som skett. Då får lyssnarna/läsarna/tittarna veta att det här inte alls är något konstigt, det är tvärtom något positivt. Det betyder bara att behövande barn får den behandling de ska ha.

Det är till och med så att den kraftiga ökningen i utskrivning av narkotika till barn beror på att “kunskapen om ADHD har ökat” (2). Och eftersom ökad kunskap är något vi verkligen vill ha, så är alltså den skenande utskrivningen att betrakta som något vi ska vara riktigt nöjda med.

Man undrar om de journalister som ställer frågorna är helt historielösa. Vet de inte att den situation vi nu ser är något som absolut inte skulle kunna hända i Sverige? Ansvariga, som Barnläkarföreningen, Socialstyrelsens/Läkemedelsverkets experter, berättade för 16-17 år sedan – när Socialstyrelsen började föra fram centralstimulantia till barn som en behandling – att det aldrig, säger aldrig, på något sätt skulle kunna bli som i USA. Det var bara de svåraste fallen, någon liten procent av alla barn som kunde bli aktuella för “ADHD-behandling” med narkotika (3). Det fanns ingen risk att någon ”utvidgad eller okontrollerad förskrivning kommer till stånd” (4).

Och nu (2017), ser vi att mer än var tionde pojke (10-17) i 20 av landets kommuner får psykostimulantia som “behandling” (5). Rekordet är bland pojkar 10-14 där var sjunde pojke i några kommuner placerats på narkotika (uppgift från Socialstyrelsen). Det som aldrig kunde ske har hänt.

Läkemedelsindustrin gör årliga vinster på hundratals miljoner. De ”små doserna” blev högre, i många fall (för vuxna) skyhöga (6); de barn och vuxna som placerats på pillren får ofta skadeverkningar, som av psykiatrins representanter ofta ses som tecken på en annan psykisk störning, som i sin tur behöver behandlas med ytterligare psykiatriska preparat – antidepressiva, neuroleptika, sömnmedel. Och så rullar det på, man går mot en tillvaro som en livslång psykiatrisk patient (7). De barn – speciellt pojkar – som är födda sent på året löper en långt högre risk att få en ADHD-diagnos och placeras på narkotika än barn födda tidigt på året; man ”medicinerar” med andra ord omogenhet och kallar det en sjukdom (8).

Det har under de sex åren 2011-2016 dokumenterats 710 fall där unga (10-19) i Sverige tagit överdoser av “ADHD-preparat” i självmordssyfte/självdestruktivt syfte (9), och där 338 småbarn (0-4) fått i sig (annans) narkotika (Ritalin, Concerta, Elvanse) – och anmälts till Giftinformationscentralen (10); och det är ändå troligen en bråkdel av det verkliga scenariot.

Ansvariga på Läkemedelsverket och Socialstyrelsen blundar för den katastrofsituation som de tillsammans med sina psykiatriska experter skapat; experter som fått flera hundratusen av tillverkande läkemedelsbolag, men ändå ansetts opartiska.

Det potentiellt katastrofala som absolut inte kunde ske i Sverige, har nu skett – men när det nu skett är det som värst något vi kanske ska “känna oro” över – och då inte ens över hur det är, utan över hur det kan tänkas bli. Det var ju också så ytterst osannolikt att det här alls skulle kunna hända, att när det nu hänt, kan man ställa sig frågan om det som faktiskt hänt är det som inte kunde hända (att jämföra med Tage Danielssons berömda monolog Om sannolikhet, YouTube). När vi nu står inför att mer än 10 % av pojkarna i många kommuner får narkotika – en situation som sagts vara helt osannolik – kanske sanningen är den att kunskapen hos inblandade psykiatriker och läkemedelsbolag skjutit i höjden något alldeles fantastiskt, och att vi ska vara tacksamma för alla journalister som hellre håller sig till den sanningen än som ställer kritiska frågor om gamla sannolikhetsbedömningar om katastrofer, som i alla fall inte kan inträffa.

Janne Larsson

skribent/researcher

1. SR P4 Dalarna, Oro över ADHD-medicin till barn, 28 november 2017, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6830614
2. SR P4 Värmland, ADHD-läkemedel till barn har ökat kraftigt i länet, 28 november 2017, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6826150
3. Läkemedelsvärlden, (uttalande Socialstyrelsens expert Lars-Olof Janols), Förskrivning av amfetamin till ADHD-barn oroar FN-organ, 4 juli 2002, http://www.lakemedelsvarlden.se/forskrivning-av-amfetamin-till-adhd-barn-oroar-fn-organ/
4. Björn Wettergren, ordförande Svenska barnläkarföreningen, privat brev mars 2001.
5. Socialstyrelsen, Fortsatt ökad användning av adhd-läkemedel, 2018 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2018/2018-3-30
6. Läkemedelsverket, Minnesanteckningar från möte på Läkemedelsverket, 13 april 2010, http://jannel.se/minnesanteckningLVapril2010.pdf
7. Whitaker, Pillerparadoxen, 2014.
8. Allen Frances, Huffington Post, Conclusive Proof ADHD Is Overdiagnosed, 23 maj 2016, https://www.huffingtonpost.com/allen-frances/conclusive-proof-adhd-is-overdiagnosed_b_10107214.html
9. Giftinformationscentralen, utlämnad allmän handling, http://jannel.se/Rev.adhdSelfdestructive10-19.pdf
10. Giftinformationscentralen, utlämnad allmän handling,
11. http://jannel.se/adhd%20barntillbud.pdf

Läs i PDF http://jannel.se/Slutrapport.LV.BiverkningsrapporteringADHDpreparat.pdf

Med en uppföljning om hur psykiatrins verksamhetschefer i Stockholms län saboterade landstingsledningens direktiv om biverkningsrapportering

Sammanfattning

Jag visar med den här rapporten att den livsviktiga uppföljningen av skadeverkningar från psykostimulantia (”ADHD-preparat”) inte existerar.

Det finns ingen politiker eller myndighetsperson, som efter att ha tagit del av denna fleråriga undersökning kan hävda att vi har ett fungerande system för rapportering och hantering av skadeverkningar (”biverkningar”) av dessa preparat.

Det finns heller ingen möjlighet att hävda att den myndighet som är ansvarig för uppföljningen – Läkemedelsverket – ens försöker åstadkomma ett sådant system.

Trots att man vet att en uppföljning av biverkningar är livsviktig för patientsäkerheten har Läkemedelsverket, enligt egen uppgift, aldrig använt sina myndighetsbefogenheter till skapa en fungerande uppföljning.

Skolinspektionen berättar, på förfrågan, att vid tillsyn av skolor (2014) ”har förelägganden använts i 90 procent av fallen vid konstaterade brister”. Vi ser framför oss hur en frånvaro av åtgärdsprogram, för små idrottssalar, bristfällig belysning eller ventilation, kan leda till förelägganden att, mot vite, åtgärda förhållandena

Och vi jämför med brotten mot gällande regler om att rapportera konstaterade allvarliga skadeverkningar från psykofarmaka, som enligt Läkemedelsverkets egna uppgifter aldrig tidigare lett till kritik – och faktiskt, aldrig ens utretts!

Jag visar också i del två av rapporten att styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO) beordrat ansvariga psykiatriska verksamhetschefer att rapportera flera hundra ohållbara biverkningar från ADHD-preparat, men att dessa chefer gått emot ledningens direktiv och saboterat ambitionen att få till stånd en biverkningsrapportering som är i enlighet med gällande regler.

Rapporten ska läsas med socialminister Annika Strandhälls nya uttalanden om biverkningsrapportering i åtanke. Aldrig har väl avståndet mellan den officiella myndighetsbilden och den faktiska verkligheten varit större. Strandhäll berättade i riksdagsdebatten (19 januari 2018):

”Självklart är underrapportering av läkemedelsbiverkningar, när det förekommer, inte rimligt. Regeringen lägger stor vikt vid officiell statistik och rapportering. Flera av Socialdepartementets myndigheter har gällande dessa frågor ett omfattande ansvar som är reglerat i lag. Jag följer myndigheternas arbete noga.”

”… det [är] viktigt att bevaka att hälso- och sjukvården bedrivs på ett patientsäkert sätt. En pusselbit i detta är att inrapportering av biverkningar ska fungera klanderfritt.”

”… det [är] självklart så att det redan i dag finns ett tydligt rapporteringskrav när det gäller läkemedelsbiverkningar. Redan misstanken om en läkemedelsbiverkning ska rapporteras.”

”Alla biverkningsrapporter ska skickas till Läkemedelsverket. Det är obligatoriskt för hälso- och sjukvården…” 

Janne Larsson

skribent/researcher

Läs vidare i PDF http://jannel.se/Slutrapport.LV.BiverkningsrapporteringADHDpreparat.pdf