På hycklarnas bakgård: 1074 svenska barn och unga som tagit ”ADHD-preparat” i självskadligt syfte

• 14-åring, tagit sexton gånger normaldosen av sin Strattera; till sjukhus med ambulans. • 15-åring, tagit runt 50 Elvanse på några dagar; ”varit psykotisk, varit uppvarvad, inte sovit”, nu på sjukhus.

• 12-årig tjej, tagit sexton gånger normaldosen av sin Concerta; på sjukhus, ”nervös … hjärtklappning, hög puls”.

• 14 årig tjej, tagit Elvanse; på sjukhus, ”plockig, hallucinerar”.

• 16-årig tjej, tagit 10 Ritalin och 8 Mirtazapin (antidepressiv) i självmordssyfte; på sjukhus, hittades ”halvt medvetande, såg elefanter, hörde röster”.

Ja, det är några av de 178 barn och unga (10-19) som under 2018 tagit överdoser av ”ADHD-preparat” i självskadligt syfte, och som kommit till Giftinformationscentralens kännedom.

Medräknat denna ”årets skörd” (2018) har nu 1074 barn och unga (10-19) tagit pillren i självskadligt syfte eller självmordssyfte under de sista åtta åren (2011-2018).

Den som inte blir upprörd över dessa uppgifter har förlorat stora delar av vad det innebär att vara människa. Och i den fortsatta berättelsen om dessa barn hittar vi en hel del ansvariga personer på myndighetsnivå som lever upp till den beskrivningen.

Janne Larsson

Läs vidare i PDF http://jannel.se/1074skadadeBarnADHDpreparat.pdf

Socialstyrelsen, den ”psykiska ohälsan” och den kraftiga ökningen av antidepressiva till unga

Öppet brev till Generaldirektör Olivia Wigzell, Socialstyrelsen

Läs i PDF http://jannel.se/SocialstyrelsenAntidepressivaTillUnga.pdf

Bästa Olivia,

Som du vet ökar antidepressiva (inklusive fluoxetin) risken för självmordsrelaterat beteende hos barn, ungdomar och unga vuxna (1-5). Inga antidepressiva (förutom fluoxetin) är godkända för behandling av barn – ”ska inte användas vid behandling av barn och ungdomar under 18 år” (6). Som du också vet har vi de sista åren fått full vetskap om hur läkemedelsbolag och psykiatriska opinionsledare manipulerat sina kliniska studier av antidepressiva på unga för att skapa positiv effekt och mörklägga skador (7-11). Vi har fått ta del av nya stora, oberoende, grundläggande analyser, där slutsatsen är: “Therefore we suggest minimal use of antidepressants in children, adolescents, and young adults, as the serious harms seem to be greater, and as their effect seems to be below what is clinically relevant.” (12) Vi har också sedan 2010 sett miljardböter utdömas för läkemedelsbolag där manipulation av kliniska studier och illegal marknadsföring av bland annat antidepressiva för barn varit en viktig del (13). Det bör noteras att långvariga rådgivare åt Socialstyrelsen varit delaktiga i denna kriminalitet (14).

Men trots det här har förskrivningen av antidepressiva till barn, ungdomar och unga vuxna – med Socialstyrelsens stöd – stigit i höjden. Vi ser en helt annan utveckling i Sverige än i grannlandet Danmark, där förskrivningen till motsvarande åldersgrupper sjunkit radikalt de sista åren. I Sverige är också förskrivningen till unga långt högre än i Norge.

Danmark har den 8 oktober uppdaterat sitt läkemedelsregister och vi kan nu göra aktuella jämförelser mellan länderna upp till 2017. Det ser ut så här:

Läs vidare i PDF http://jannel.se/SocialstyrelsenAntidepressivaTillUnga.pdf

Janne Larsson

 

 

Osannolik utdelning av ”ADHD-preparat” till barn

Läs i PDF på http://jannel.se/OsannolikUtdelningAvNarkotikaTillBarnen.pdf

Artikeln nedan berättar om en katastrofal situation som aldrig skulle kunna inträffa i Sverige, men som nu blivit verklighet. Och när den nu blivit verklighet är det som om den aldrig hänt. Artikeln blev grundligt refuserad, ”sågad” med ett populärt kvällstidningsord, av redaktören för Svensk Psykiatri (organ för Svenska Psykiatriska Föreningen), som ansåg att den ”inte hör hemma i en psykiatrisk tidskrift” och inte ”kommer att gynna en nyanserad diskussion”. Den blev godkänd för publicering och förklarad mycket intressant av SVT:s Opinion, men stoppad från högre ort strax före publicering. Den har i förkortad form till sist publicerats på DN.Åsikt, på nätet.

Det är smått fantastiskt att följa rapporteringen om den skenande utskrivningen av centralstimulantia (Ritalin, Concerta, Elvanse) till barn i landet. Som starkast beskrivs den av okritiska journalister som något att “känna oro” över (1). Men även den oron försvinner när man ringer upp en psykiatrisk verksamhetschef eller representant för Socialstyrelsen – ansvariga för det som skett. Då får lyssnarna/läsarna/tittarna veta att det här inte alls är något konstigt, det är tvärtom något positivt. Det betyder bara att behövande barn får den behandling de ska ha.

Det är till och med så att den kraftiga ökningen i utskrivning av narkotika till barn beror på att “kunskapen om ADHD har ökat” (2). Och eftersom ökad kunskap är något vi verkligen vill ha, så är alltså den skenande utskrivningen att betrakta som något vi ska vara riktigt nöjda med.

Man undrar om de journalister som ställer frågorna är helt historielösa. Vet de inte att den situation vi nu ser är något som absolut inte skulle kunna hända i Sverige? Ansvariga, som Barnläkarföreningen, Socialstyrelsens/Läkemedelsverkets experter, berättade för 16-17 år sedan – när Socialstyrelsen började föra fram centralstimulantia till barn som en behandling – att det aldrig, säger aldrig, på något sätt skulle kunna bli som i USA. Det var bara de svåraste fallen, någon liten procent av alla barn som kunde bli aktuella för “ADHD-behandling” med narkotika (3). Det fanns ingen risk att någon ”utvidgad eller okontrollerad förskrivning kommer till stånd” (4).

Och nu (2017), ser vi att mer än var tionde pojke (10-17) i 20 av landets kommuner får psykostimulantia som “behandling” (5). Rekordet är bland pojkar 10-14 där var sjunde pojke i några kommuner placerats på narkotika (uppgift från Socialstyrelsen). Det som aldrig kunde ske har hänt.

Läkemedelsindustrin gör årliga vinster på hundratals miljoner. De ”små doserna” blev högre, i många fall (för vuxna) skyhöga (6); de barn och vuxna som placerats på pillren får ofta skadeverkningar, som av psykiatrins representanter ofta ses som tecken på en annan psykisk störning, som i sin tur behöver behandlas med ytterligare psykiatriska preparat – antidepressiva, neuroleptika, sömnmedel. Och så rullar det på, man går mot en tillvaro som en livslång psykiatrisk patient (7). De barn – speciellt pojkar – som är födda sent på året löper en långt högre risk att få en ADHD-diagnos och placeras på narkotika än barn födda tidigt på året; man ”medicinerar” med andra ord omogenhet och kallar det en sjukdom (8).

Det har under de sex åren 2011-2016 dokumenterats 710 fall där unga (10-19) i Sverige tagit överdoser av “ADHD-preparat” i självmordssyfte/självdestruktivt syfte (9), och där 338 småbarn (0-4) fått i sig (annans) narkotika (Ritalin, Concerta, Elvanse) – och anmälts till Giftinformationscentralen (10); och det är ändå troligen en bråkdel av det verkliga scenariot.

Ansvariga på Läkemedelsverket och Socialstyrelsen blundar för den katastrofsituation som de tillsammans med sina psykiatriska experter skapat; experter som fått flera hundratusen av tillverkande läkemedelsbolag, men ändå ansetts opartiska.

Det potentiellt katastrofala som absolut inte kunde ske i Sverige, har nu skett – men när det nu skett är det som värst något vi kanske ska “känna oro” över – och då inte ens över hur det är, utan över hur det kan tänkas bli. Det var ju också så ytterst osannolikt att det här alls skulle kunna hända, att när det nu hänt, kan man ställa sig frågan om det som faktiskt hänt är det som inte kunde hända (att jämföra med Tage Danielssons berömda monolog Om sannolikhet, YouTube). När vi nu står inför att mer än 10 % av pojkarna i många kommuner får narkotika – en situation som sagts vara helt osannolik – kanske sanningen är den att kunskapen hos inblandade psykiatriker och läkemedelsbolag skjutit i höjden något alldeles fantastiskt, och att vi ska vara tacksamma för alla journalister som hellre håller sig till den sanningen än som ställer kritiska frågor om gamla sannolikhetsbedömningar om katastrofer, som i alla fall inte kan inträffa.

Janne Larsson

skribent/researcher

  1. SR P4 Dalarna, Oro över ADHD-medicin till barn, 28 november 2017, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6830614
  2. SR P4 Värmland, ADHD-läkemedel till barn har ökat kraftigt i länet, 28 november 2017, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6826150
  3. Läkemedelsvärlden, (uttalande Socialstyrelsens expert Lars-Olof Janols), Förskrivning av amfetamin till ADHD-barn oroar FN-organ, 4 juli 2002, http://www.lakemedelsvarlden.se/forskrivning-av-amfetamin-till-adhd-barn-oroar-fn-organ/
  4. Björn Wettergren, ordförande Svenska barnläkarföreningen, privat brev mars 2001.
  5. Socialstyrelsen, Fortsatt ökad användning av adhd-läkemedel, 2018 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2018/2018-3-30
  6. Läkemedelsverket, Minnesanteckningar från möte på Läkemedelsverket, 13 april 2010, http://jannel.se/minnesanteckningLVapril2010.pdf
  7. Whitaker, Pillerparadoxen, 2014.
  8. Allen Frances, Huffington Post, Conclusive Proof ADHD Is Overdiagnosed, 23 maj 2016, https://www.huffingtonpost.com/allen-frances/conclusive-proof-adhd-is-overdiagnosed_b_10107214.html
  9. Giftinformationscentralen, utlämnad allmän handling, http://jannel.se/Rev.adhdSelfdestructive10-19.pdf
  10. Giftinformationscentralen, utlämnad allmän handling,
  11. http://jannel.se/adhd%20barntillbud.pdf

 

Läkemedelsverket och biverkningsrapportering av ”ADHD-preparat”

Läs i PDF http://jannel.se/Slutrapport.LV.BiverkningsrapporteringADHDpreparat.pdf

Med en uppföljning om hur psykiatrins verksamhetschefer i Stockholms län saboterade landstingsledningens direktiv om biverkningsrapportering

Sammanfattning

Jag visar med den här rapporten att den livsviktiga uppföljningen av skadeverkningar från psykostimulantia (”ADHD-preparat”) inte existerar.

Det finns ingen politiker eller myndighetsperson, som efter att ha tagit del av denna fleråriga undersökning kan hävda att vi har ett fungerande system för rapportering och hantering av skadeverkningar (”biverkningar”) av dessa preparat.

Det finns heller ingen möjlighet att hävda att den myndighet som är ansvarig för uppföljningen – Läkemedelsverket – ens försöker åstadkomma ett sådant system.

Trots att man vet att en uppföljning av biverkningar är livsviktig för patientsäkerheten har Läkemedelsverket, enligt egen uppgift, aldrig använt sina myndighetsbefogenheter till skapa en fungerande uppföljning.

Skolinspektionen berättar, på förfrågan, att vid tillsyn av skolor (2014) ”har förelägganden använts i 90 procent av fallen vid konstaterade brister”. Vi ser framför oss hur en frånvaro av åtgärdsprogram, för små idrottssalar, bristfällig belysning eller ventilation, kan leda till förelägganden att, mot vite, åtgärda förhållandena

Och vi jämför med brotten mot gällande regler om att rapportera konstaterade allvarliga skadeverkningar från psykofarmaka, som enligt Läkemedelsverkets egna uppgifter aldrig tidigare lett till kritik – och faktiskt, aldrig ens utretts!

Jag visar också i del två av rapporten att styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO) beordrat ansvariga psykiatriska verksamhetschefer att rapportera flera hundra ohållbara biverkningar från ADHD-preparat, men att dessa chefer gått emot ledningens direktiv och saboterat ambitionen att få till stånd en biverkningsrapportering som är i enlighet med gällande regler.

Rapporten ska läsas med socialminister Annika Strandhälls nya uttalanden om biverkningsrapportering i åtanke. Aldrig har väl avståndet mellan den officiella myndighetsbilden och den faktiska verkligheten varit större. Strandhäll berättade i riksdagsdebatten (19 januari 2018):

”Självklart är underrapportering av läkemedelsbiverkningar, när det förekommer, inte rimligt. Regeringen lägger stor vikt vid officiell statistik och rapportering. Flera av Socialdepartementets myndigheter har gällande dessa frågor ett omfattande ansvar som är reglerat i lag. Jag följer myndigheternas arbete noga.”

”… det [är] viktigt att bevaka att hälso- och sjukvården bedrivs på ett patientsäkert sätt. En pusselbit i detta är att inrapportering av biverkningar ska fungera klanderfritt.”

”… det [är] självklart så att det redan i dag finns ett tydligt rapporteringskrav när det gäller läkemedelsbiverkningar. Redan misstanken om en läkemedelsbiverkning ska rapporteras.”

”Alla biverkningsrapporter ska skickas till Läkemedelsverket. Det är obligatoriskt för hälso- och sjukvården…” 

Janne Larsson

skribent/researcher

Läs vidare i PDF http://jannel.se/Slutrapport.LV.BiverkningsrapporteringADHDpreparat.pdf

 

Var fjortonde pojke (10-14) i Stockholm på ”ADHD-preparat” – vad säger Socialstyrelsen nu?

 

Snart får vi i media läsa och höra att var fjortonde pojke (10-14) – alltså 7,1 % – i Stockholm förra året fick psykostimulantia, ”ADHD-preparat” – nästan uteslutande narkotikaklassad. Vi får kanske också höra att förskrivningen till dessa pojkar i landets största landsting ökat med 450 % (!) sedan 2006, och att antalet som får preparaten nu är uppe i 4 800.

Vi får säkert också ta del av några underdåniga, försiktiga frågor om eventuell ”överdiagnosticering”, ”överförskrivning” riktade till Socialstyrelsen. Och vad får vi då veta?

Läs vidare i PDF http://jannel.se/PojkarADHDStockholmSoS.pdf

Janne Larsson

 

Professor Elias Erikssons mörklagda avtal – läkemedelsbolaget Lundbeck skulle godkänna den ”oberoende” forskningen om antidepressiva innan den publicerades

Avtalet med läkemedelsbolaget Lundbeck runt det antidepressiva medlet Cipramil fanns inte. Allt enligt vad farmakologiprofessor Elias Eriksson vid Göteborgs universitet (GU) berättade för JO och kammarrätten. Men efter nästan ett års strid dök dokumentet plötsligt upp. Den information som getts av Eriksson visade sig alltså vara falsk.

I artikeln En viktig seger för offentlighet och demokrati berättas om att de systematiska brott mot offentlighetsprincipen, som begåtts av Eriksson och Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet (GU), nu inte längre är möjliga http://jannel.se/JO.EliasE.SegerOffentlighetDemokrati.pdf

Här berättas om dokument i denna affär som det uppenbarligen fanns väldigt goda skäl att hemlighålla.

Läs vidare i PDF  http://jannel.se/EE.LundbeckAvtal.pdf

Janne Larsson

En viktig seger för offentlighet och demokrati – förlust för mörkläggning av förutbestämd psykiatrisk ”forskning”

Det är inte längre möjligt att systematiskt begå brott mot offentlighetsprincipen, på det sätt som gjorts av farmakologiprofessor Elias Eriksson och Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet (GU).

Justitieombudsmannens nya beslut och internrevisionens utredning innebär att de metoder Eriksson och institutionen tagit till för slå ut grundlagsbestämmelserna och förhindra insyn i verksamheten nu är historia. Det är en viktig seger för offentlighet och demokrati.

Ärendet gällde allmänna handlingar om pågående forskning i koppling till läkemedelsbolag, presenterad som “oberoende”, förutbestämd att skapa positiva resultat för de antidepressiva medel den handlar om, sponsrad med 8 miljoner av offentliga medel. Det fanns med andra ord många goda skäl till att få insyn i Elias Erikssons kommunikationer med de läkemedelsbolag med vilka han haft mångåriga intima förbindelser.

Enligt JO-beslutet i ärendet (Dnr 7571-2016, 20 december 2017) gäller följande vid en begäran om allmänna handlingar: ”Besked i en utlämnandefråga bör normalt lämnas samma dag som framställningen har gjorts.” Det tog en månad innan Eriksson och den aktuella institutionen ens började behandla min begäran om allmänna handlingar (och då först efter en JO-anmälan).

Men det riktigt allvarliga var att begärda handlingar, de dokument som rörde Erikssons alla kontakter med tillverkarna av de preparat forskningsprojektet handlade om, hade gömts undan. De utfästelser som den aktuella forskaren gjort i förhållande till läkemedelsbolagen (i denna med mångmiljonbelopp offentligt finansierade forskning), de studieupplägg (protokoll) som skickats från forskaren till de aktuella bolagen, de argument som forskaren anfört för att utfå materialet (data från de kliniska studierna) från bolagen, samt de svar som läkemedelsbolagen gett – hade gömts undan för insyn.

Läs vidare i PDF http://jannel.se/JO.EliasE.SegerOffentlighetDemokrati.pdf

Styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO), sjukvårdsdirektören och chefläkaren ”lämnade in” – lät hundratals ohållbara skadeverkningar av ADHD-preparat ligga orapporterade

I över två år har styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO), sjukvårdsdirektören och chefläkaren haft full kännedom hundratals klart identifierade, ohållbara, orapporterade biverkningar av ”ADHD-preparat” i Stockholms län – och mörkläggningen av dessa.

Man har grundligt utrett ärendet och i styrelsebeslut av den 25 oktober 2016 kom man fram till att dessa biverkningar ska rapporteras enligt gällande förordning (LVFS 2012:14), som säger: ”Den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården ska snarast rapportera samtliga misstänkta biverkningar av läkemedel till Läkemedelsverket.” Det är alltså ytterst styrelsen som är juridiskt ansvarig för rapporteringen.

De psykiatriska verksamhetscheferna i Stockholms län fick av styrelsen order om att rapportera skadorna till Läkemedelsverket: ”Verksamhetschefer ombesörjer att verksamheten biverkningsrapporterar utifrån resultaten av granskningarna.” Efter att ansvariga psykiatriska verksamhetschefer fått en noggrann genomgång av vad som skulle rapporteras, fastställdes en deadline för verksamheternas slutrapportering till Läkemedelsverket: ”Slutfört 170531.”

Men psykiatrins företrädare i länet gick emot styrelse, sjukvårdsdirektör och chefläkare. Man vägrade, i strid med gällande förordning, att rapportera de för patientsäkerheten, de för säkerhetsuppföljningen, så viktiga biverkningarna. Man saboterade den grundliga utredning som gjorts och såg till att de klart identifierade ohållbara biverkningarna även fortsättningsvis undanhölls Läkemedelsverkets biverkningsregister.

Den stora frågan blev: Hur skulle styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO), sjukvårdsdirektören och chefläkaren hantera sabotaget? Det är trots allt huvudmannen som är juridiskt ansvarig att rapportera skadeverkningarna.

Läs vidare i PDF http://jannel.se/AvslutADHD.BiverkningarStyrelsenDec17.pdf

Falska forskningsresultat, sekretessavtal med läkemedelsbolag, bedräglig information till patienter och läkare, otillbörliga profiter för hundratals miljoner – Socialstyrelsen förstår inte problemet

Socialstyrelsens expert “avböjer” att svara på de sex brännheta frågorna och myndighetens ledning vägrar uttala sig (se nedan).

Socialstyrelsen är nu indragen i en härva med tydliga bevis på forskningsfusk, där myndighetens opartiska expert på “ADHD-medicinering” har sekretessavtal med tillverkarna Janssen (som för övrigt dömts till mångmiljardböter i USA). Janssen har de sista åren gjort otillbörliga profiter i Sverige på hundratals miljoner kronor, och experten har ihop med bolaget gett bedräglig information om effekter och skador av aktuellt “ADHD-preparat” till patienter och läkare.

Men Socialstyrelsen låtsas som att det här inte alls är något problem.

Frågan är om de medier som ringer upp myndigheten för kommentarer om problem runt “ADHD-medicinering” även fortsättningsvis köper de vanliga flosklerna.

Läs vidare http://jannel.se/Falska.forskningsresultatADHD.SoS.pdf

EMA-rapporten: 579 barn i Sverige tog ADHD-preparat i självdestruktivt syfte – svar GD Läkemedelsverket

http://jannel.se/Svar.GD.LV.EMArapportMetyflenidat2017.pdf

Jag antar att svaret från GD-staben nedan kan ses som ett svar från dig personligen.

Mina två frågor, som kan kopplas till regeringsuppdraget om säkerhetsuppföljning av medicinska preparat för barn (1), vikten av biverkningsrapportering (2), tillkännagivandet från dig om patientsäkerhet och ”återkommande säkerhetsuppföljningar” (3) och hur myndigheters samarbete gör sjukvården säker (4), lydde:

  1. Tycker du inte att det är dags att Läkemedelsverket slutar att osynliggöra förhållandena runt alla de barn som tagit överdoser av metylfenidat och andra ”ADHD-preparat” i självmordssyfte eller i annat självdestruktivt syfte?
  2. Kommer du nu att se till att Läkemedelsverket (med alla dess resurser) till nästa bedömningsperiod [i den fortsatta europeiska utredningen av metylfenidat] tar fram och rapporterar så fullständiga data som möjligt om vad som är känt om individuella fall hos GIC vad gäller dessa barn, inkluderande ett fullständigt utnyttjande av andra register (som patientregistret, läkemedelsregistret) för att till MHRA/EMA förmedla så högkvalitativa data som bara möjligt?

Vi kan i ditt svar nedan se: 1. Ja, Läkemedelsverket kommer även fortsättningsvis att osynliggöra förhållandena runt dessa barn. 2. Nej, Läkemedelsverket kommer inte att ta fram mer data om dessa barn till den fortsatta europeiska utredningen.

Läs vidare http://jannel.se/Svar.GD.LV.EMArapportMetyflenidat2017.pdf