månadsarkiv: mars 2017

STÖRSTA LÅNGTIDSSTUDIEN: ADHD-preparat ger bestående tillväxtstörning – barnen blev i genomsnitt 4 centimeter kortare som vuxna; inga positiva långtidseffekter

Den mest omskrivna och längsta ADHD-studien (MTA-studien) har nu slutgiltigt bevisat: Barn som får ADHD-preparat drabbas av bestående tillväxtstörningar. De blir i genomsnitt 4 centimeter kortare som vuxna. Det är närmast självklart att den tillväxtstörning som dessa narkotiska preparat orsakar också hämmar den växande hjärnans utveckling. Studien har också bevisat att preparaten inte ger några som helst positiva långtidseffekter.

Föräldrar och läkare har fått höra att de tillväxtstörningar som ADHD-preparat kan ge inte är något allvarligt: effekterna – om de ens finns – är små och obetydliga, och barnen kommer att ta igen ”eftersläpningen” senare.

Så till exempel har Läkemedelsverket beskrivit minskningen i längdtillväxt som en ”eftersläpning[en] i tillväxt … av relativt ringa omfattning …” där behandlingsuppehåll under sommaren ”motverkar denna biverkan” (1). SBU:s psykiatriker förringar de allvarliga effekterna och skriver: ”Sammantaget verkar det som om metylfenidat kan ha en effekt, om än liten, på vikt- och längdutveckling vid långtidsbehandling”. (2) Läkemedelsverket och myndighetens inhyrda psykiatriker fortsätter 2016 på den inslagna vägen: ”Viss påverkan på vikt och längd vid långtidsanvändning av adhd-läkemedel kan inte uteslutas, särskilt vad gäller växande individer.” (3) [Kursivt här]

Men allvaret i saken bör uttryckas så här:

”När ett preparat är toxiskt i stort för hjärnan och också ger specifika störningar i regleringen av tillväxthormon, bör det antas att hjärntillväxten också blir hämmad och störd, om inte stoppad. Om det inte var för den makt som det psykofarmakologiska komplexet utövade, så skulle den tillväxthämmande effekten av psykostimulantia, i sig själv, kontraindicera och i slutändan stoppa dess användning på barn.” (4)

I ett mer civiliserat samhälle där barnens bästa sattes i främsta rummet, skulle alltså preparat som orsakade bestående tillväxtstörningar hos barn, och som dessutom bevisats sakna alla former av positiva långtidseffekter vara förbjudna.

I Sverige fick förra året 48 000 barn dessa preparat (5).

Läs vidare i PDF: http://jannel.se/ADHD.MTA2017.pdf

Janne Larsson

26 mars 2017

 

Inskränkt offentlighetsprincip – vem tjänar på att hemligstämpla skador barn får från psykofarmaka?

 

Texten nedan i PDF http://jannel.se/overdoserADHD.pdf

I november 2013 röstade riksdagen för en kraftigt inskränkt offentlighetsprincip. De få kritiker som varnade för konsekvenserna hånades i riksdagen, sades ”skapa skräckbilder” och vara ute på fåniga ”korståg”. Journalistkåren och andra som slåss för öppenhet och möjlighet till insyn i myndigheters verksamhet sov, och vaknade först när inskränkningarna var ett faktum.

Riksdagsmajoriteten föll för de bedrägliga formuleringarna i regeringsförslaget om ”förbättrat samarbete” och ”risk för att det internationella samarbetet försämras”; vi skulle inte få vara med, vi skulle stängas ute, vi var tvungna att sekretessbelägga myndighetsdokument som inkommit från andra länder. Så blev andra länders mörkläggningskultur såld till en riksdagsmajoritet, som i sin tur sålde ut en hörnsten i offentlighetsprincipen, och oförstående upprepade: ”Samarbete bra, inte samarbete dåligt.”

Vad man inte förstod var att man med inskränkningarna gjorde det möjligt

mörklägga, sekretessbelägga, hemlighålla skadeverkningar av receptbelagda medel, som av psykofarmaka. Alla välmenande personer är överens om att det finns ett mycket stort allmänintresse i att sådana skadeverkningar offentliggörs snabbt. Läkemedelsbolag ska inte kunna göra effektdata och kända skadeverkningar till ”affärshemligheter”; läkemedelsmyndigheter ska inte kunna vägra lämna ut dessa till läkare, patienter, sjukvårdspolitiker eller allmänhet, med hänvisning till paragrafer om skydd för affärshemligheter eller till paragrafer om störda relationer med främmande land.

Det har nyligen kunnat avslöjas att över 700 (!) svenska barn (10-19) tagit överdoser av psykostimulantia (Ritalin, Concerta, Equasym, Elvanse, Strattera) i självmordssyfte eller självskadligt syfte under de sex åren 2011-2016. En otrolig skandal som ansvariga myndigheter inte gjort något för att hantera, fast man känt till förhållandena.

Och avslöjandet har kunnat göras med tillämpning av den fantastiska svenska offentlighetsprincipen, eftersom uppgifterna tagits fram enbart av svensk myndighet (Giftinformationscentralen, GIC) – inte av läkemedelsbolag eller som del i ett ”samarbete” med utländska myndigheter. Och i ett sådant fall gäller inte de regler om hemligstämpling som riksdagen röstade igenom.

Men vi behöver bara gå till den myndighet, Läkemedelsverket, som tänks se till att läkemedel är säkra och effektiva, så ser vi de katastrofala konsekvenserna av inskränkningarna i offentlighetsprincipen. Om kritiker tidigare blev anklagade för att ”skapa skräckbilder”, vad säger då mörkläggningsivrarna om följande färska exempel:

De läkemedelsbolag (Novartis, Janssen, Shire) som tillverkar metylfenidat (Ritalin, Concerta, Equasym) – ”ADHD-preparat” – har av europeiska läkemedelsmyndigheter i samarbete med Läkemedelsverket blivit beordrade att göra en granskning av alla fall av självmordsbeteende och självskadebeteende i samband med behandling med metylfenidat som de känner till. Bolagens rapporter inkom som allmänna handlingar till svenska Läkemedelsverket den 9 januari i år.

Och ”skräckbilden”: Nu har Läkemedelsverket beslutat att hemligstämpla alla uppgifter runt läkemedelsbolagens beskrivning av självmordsbeteende och självskadebeteende från dessa ”ADHD-preparat”. Man lämnar inte ens ut uppgift om hur många barn internationellt som drabbats av självmordsbeteende och självskadebeteende i samband med behandlingen. Läkemedelsverket hänvisar till att England inte vill att dessa uppgifter blir kända, och till den av riksdagen inskränkta offentlighetsprincipen.

Vi kan alltså inte få veta vilka uppgifter läkemedelsbolagen gett till det svenska Läkemedelsverket och hur dessa stämmer överens med de fruktansvärda uppgifterna om skadade barn som kommer från svenska Giftinformationscentralen. Tidigare data indikerar att bolagen har tagit fram helt otillförlitliga – rentav bedrägliga – uppgifter. Läkemedelsverkets hemligstämpling hindrar oss från att syna bolagens troliga bluff.

Det är heller ingen idé att överklaga Läkemedelsverkets beslut – riksdagens inskränkningar i offentlighetsprincipen gör att rätten inte kan gå emot vad Läkemedelsverket bestämt.

En sak är säker: Det är inte de barn som drabbas av skadeverkningar från psykofarmaka som tjänar på den här hemligstämplingen.

Janne Larsson