Bortom de farsartade budskapen från Socialstyrelsens psykiatriska experter, bortom marknadsföringen i TV-soffor, bortom läkemedelsbolagens riggade ”vetenskapliga” studier, bortom falsk omtänksamhet om snabb livsnödvändig behandling, finns de verkliga resultaten av att medikalisera ungas problem och ösa ut antidepressiva och ADHD-preparat som lösningen.
Öppet brev till Enhetschef Sofia von Malortie Socialstyrelsen
25 oktober 2024
Bästa Sofia,
Jag vill återknyta till den gång för 10 år sedan när du och Socialstyrelsen för första gången fick information om alla de barn och unga som fått köras till akuten efter att ha tagit överdoser i suicidalt syfte (i självmordssyfte/självdestruktivt syfte).
Du avfärdade då den för myndigheten ytterst opassande informationen och så utvecklade det sig till den katastrofala situation vi nu ser. Ja, informationen var ytterst opassandeför Socialstyrelsen, då myndigheten just var i färd med att ta fram ny rekommendationer om behandlingen av ADHD. I detta lät myndigheten sig styras av ”experter”, med intima band till läkemedelsindustrin, som utvidgade behandlingsrekommendationerna för ADHD så att centralstimulantia till och med kunde skrivas ut direkt, utan föregående psykosociala åtgärder. Socialstyrelsen gick med dessa rekommendationer också emot FN:s barnrättskommittés samtida krav angående förskrivningen av centralstimulantia till barn i Sverige. Resultatet är den skenande förskrivning av psykostimulantia som vi ser idag, och som Socialstyrelsen i nuet driver till än högre höjder.
Vi kan utifrån det här säga att Socialstyrelsen har ett stort ansvar för situationen att 305 barn och unga (10-19) förra året fick köras till akutmottagningar efter att ha tagit överdoser av ADHD-preparat i suicidalt syfte. Det högsta antalet någonsin.
I april 2014 fick du Sofia, som Socialstyrelsens projektledare, av undertecknad information om det hundratalet barn och unga som tagit överdoser av ADHD-preparat i självdestruktivt syfte. Du visste inget om saken, men sträckte dig så långt som att ringa Giftinformationscentralen – för att sedan smidigt vifta bort de opassande uppgifterna. Du skrev, och jag klipper in mailet från den 11 april:
”Vi har tyvärr inga handlingar om förgiftningsfall. Jag har talat med Giftinformationscentralen, som menar att statistiken över antalet frågor inte går att jämställa med antalet fall. Ett förgiftningsfall kan exempelvis generera många frågor till Giftinformationscentralen.” (Sofia von Malortie 11 april 2014)
Så kan det gå när man inget vill veta, när data inte passar in i den förutbestämda agendan, och när man snabbt och effektivt vill försöka gömma en uppblossande skandal.
Och Socialstyrelsen har fortsatt på vägen att inget vilja veta om det här, medan antalet barn och unga som fått köras till sjukhus stadigt ökat, i takt med att förskrivningen skjutit i höjden.
Informationen som du gav Sofia var falsk. Det går nämligen alldeles utmärkt att, med bara lite ansträngning, från de data som inkommer till Giftinformationscentralen (GIC), ta fram dta om antalet unika fall.
Och vi tar ett hopp till nuet, och visar vad Socialstyrelsens osynliggörande av de barn och unga som skadats lett till idag.
Så här såg det ut förra året för det storsäljande amfetaminet Elvanse. Vi ser att 155 barn och unga fick köras till akuten efter att ha skadat sig själva med amfetaminet.
Vi kan vidare från utlämnade data från GIC se atttotalt305 barn och unga (10-19) förra året fick köras till akutmottagningar efter att ha tagit överdoser av ADHD-preparat (alla kategorier) i suicidalt syfte.
Har jag med det ovanstående bevisat för Socialstyrelsen att man kan veta hur många enskilda, unika fall som tagit överdoser av dessa ADHD-preparat i syfte att skada sig själva?
Om inte går det alldeles utmärkt för Socialstyrelsen, och för den delen de journalister och politiker som vill veta något om saken, att begära ut de 145 biverkningsrapporter om överdoser i självdestruktivt syfte (10-19 år) av Elvanse som Läkemedelsverket upprättat, baserade på data från GIC.
Så långt har vi kommit Sofia från ditt avfärdande av de opassande uppgifterna 2014.
Frågan är nu bara: Vad ska Socialstyrelsen göra den här gången?
Det står ju klart att myndigheten gjort lika lite i nuet för dessa barn och unga, som man gjorde 2014. Skulle journalister eller politiker ställa frågor till Socialstyrelsen om det här skulle man troligtvis få veta att myndigheten ”noga följer utvecklingen”.
Inget kunde vara längre från sanningen.
Du får gärna motbevisa mig Sofia genom att svara på dessa frågor:
1. Vad vet Socialstyrelsen om vad hände med dessa barn och unga när de skrevs ut från akuten och kom på återbesök till sin förskrivande psykiatriker (det är sant, alla tog inte av sin egen medicin)?
2. Sattes det ADHD-preparat (som de tagit överdos av) ut, och i så fall vad hände med det suicidala beteendet (det vi kallar dechallenge)?
3. Fick barnen/de unga samma ADHD-preparat igen, och i så fall vad hände med det suicidala beteendet (det vi kallar rechallenge)?
4. Fick barnen/de unga andra psykofarmaka i tillägg till ADHD-preparaten i syfte att hantera självdestruktiviteten (som psykiatrins tyngsta droger, neuroleptika)? Vad hände?
KanSocialstyrelsen motbevisa mina uppgifter om det fullständiga osynliggörandet av dessa barn och unga, och ge specifika och relevanta svar på frågorna ovan?
Nu kan vi läsa att var tolfte pojke (10-14) – alltså 8 % – i landet förra året fick psykostimulantia, ”ADHD-preparat” – nästan uteslutande narkotikaklassad. Vi kan se att att förskrivningen till dessa pojkar ökat med 520 % sedan 2006, och att antalet som får preparaten nu är uppe i 26 000 (från 4000 år 2006). Vi kan se att kampanjen för ”jämställdhet”, att också ge flickor en ADHD-diagnos, lett till att var fjortonde ung kvinna (15-19) – alltså 7 % – förra året fick ”ADHD-preparat, en ökning med 1 900 % (!) sedan 2006.
Media ger oss rubriker som “Exceptionell ökning av antalet barn som tar adhd-läkemedel” – med uppgift om att ökningen varit 50 % bara de sista tre åren.
Men vad säger då Socialstyrelsen om eventuell ”överdiagnosticering”, ”överförskrivning”, och vad har man sagt de sista tio åren?
”ADHD är överdiagnosticerat och underdiagnosticerat”
Ja, vi får det budskap som läkemedelsindustrins representanter tog fram redan på 1990-talet i USA. Ett budskap som gjorde att eventuella ifrågasättande journalister blev tillräckligt förvirrade för att inte ställa några fler frågor; bara plita ner vad de fick veta, buga och tacka för sig.
Och budskapet: ”ADHD är överdiagnosticerat och underdiagnosticerat” (1).
Det här var läkemedelsindustrins svar när forskare och journalister tog upp den skenande förskrivningen av ”ADHD-preparat”. Det allvarliga problemet var ”underdiagnosticering”. Några få barn kunde ha fått en felaktig diagnos och därför felaktigt fått ”medicin”, men det allvarliga problemet var alla dem som inte fått ”livsnödvändig medicinering” – problemet var ”underdiagnostisering” (1). Värst i förnekandet av den exploderande förskrivningen i USA, var ADHD-lobbyns främsta representant, psykologiprofessor Russel Barkley, med en stor del av sin inkomst från läkemedelsindustrin. Så här hanterade han larmrapporter om att 15 % av pojkarna i vissa delar av USA fick psykostimulantia: ”Professionella kliniker som har erfarenhet av den här störningen vet mycket väl att den inte är överdiagnosticerad eller överbehandlad. Men det har inte stoppat pressen och en del samhällskritiker från att komma med dessa anklagelser, och komma undan med det.” (2) Och senare: ”Det största problemet [med ADHD] är underidentifiering och mycket ojämn tillgång till behandling … Det är inte övermedicinering.” (3, 4) Alla befogade larm i USA om överdiagnosticering/övermedicinering hanterades av läkemedelsindustrins sponsrade experter genom att vända bort uppmärksamheten och rikta den mot ”underidentifiering” och den ojämna tillgången till behandling. Förskrivning och profiter steg i höjden.
Vad har då Socialstyrelsen sagt de sista tio åren?
Det finns inga som helst importrestriktioner i Sverige för läkemedelsindustrins amerikanska budskap. Om inte ämnet var så allvarligt och de tragiska konsekvenserna så stora skulle Socialstyrelsens papegojliknande upprepande av ”budskapet” vara riktigt roande.
När journalister ringer upp Socialstyrelsen blir de nästan alltid hänvisade till utredaren Peter Salmi, blir tillräckligt förvirrade av vad han har att säga och agerar som myndighetens megafon i stället för att ställa några kritiska frågor om hur det kunde bli på det här sättet.
Vi tittar på vad Salmi sagt under åren om den exploderande diagnosticeringen av ADHD med den åtföljande skenande förskrivningen av oftast narkotikaklassade preparat (”ADHD-preparat”) till barn och unga.
Men för att ge lite perspektiv på vad som komma skall går vi först tillbaka till hur Socialstyrelsens/Läkemedelsverkets expert, psykiatriker Lars-Olof Janols, år 2002 kommenterade kritiken från FN-organet INCB (International Narcotics Control Board) om den ökade förskrivningen av amfetaminpreparat till barn med diagnosen ADHD. INCB befarade att utvecklingen i flera länder skulle bli som den i USA. Myndighetsexpert Janols sade då att det inte kan bli så i Sverige, och angav vilken förskrivning av psykostimulantia som kan komma i fråga. Han sade: ”Omkring en procent har en plågsammare typ av ADHD och det är bara bland dem en sådan här behandling kan komma i fråga.” (5)
”Omkring en procent har en plågsammare typ av ADHD och det är bara bland dem en sådan här behandling kan komma i fråga” Socialstyrelsens expert Lars-Olof Janols, 2002
Bara en procent, av de tre-fyra procenten barn som man ansåg ”hade ADHD”, kunde komma i fråga för behandling med psykostimulantia.
Vi hoppar elva år framåt i historien och låter Socialstyrelsen uttala sig igen.
Den 20 december 2013 får Socialstyrelsens Peter Salmi frågan av Gotlands Allehanda (Socialstyrelsen utreder gotländsk adhd) om det kan vara rätt att 7 % av pojkarna (10-14) på Gotland får ADHD-medicin (högst i landet 2012). Han svarar: ”Det är svårt att svara på om det är kliniskt motiverat”, och det trots att han i nästa andetag säger att ”förekomsten av adhd är bara 3-5 procent av befolkningen. Och dessutom ska inte alla behandlas. De flesta ska klara sig med psykologiska och pedagogiska åtgärder.” Trots att den matematiken berättar att preparaten ges till en andel pojkar som är mer än 100 % högre än den som tänks ”ha tillståndet”, kan Salmi inte säga om det är ”kliniskt motiverat”. (I samma artikel sägs att Socialstyrelsen nu ska ”undersöka om det är Gotland som skriver ut rätt andel mediciner eller om det är så att man ligger fel” – en undersökning som dock aldrig blev av.)
Den 19 mars 2014 är Socialstyrelsen och Salmi ute igen. Nu i Aftonbladets artikel Lavinartad ökning av adhd-medel. Vi får veta att förskrivningen till pojkar (10-19) i landet nu (2012) är uppe i 3,8 % (1 av 26). Salmi förklarar att denna ökning beror på att man ”har bättre kunskaper om tillståndet och har samtidigt riktat resurser så man utreder det mera”.
I samma artikel säger Salmi att den ”uppskattade förekomsten av adhd är kring 4-5 procent bland barn” och att ”nu börjar vi [med de 3,8 procenten] hamna bland dom siffrorna när det gäller pojkar”. Han ger också profetian att man kan ”anta att det sker en avmattning så småningom”. Att de flesta (av de 3-5 procenten) skulle klara sig med psykologiska och pedagogiska metoder – som i uttalandet i december ovan – har ersatts av att vi nu, i andel medicinerade, börjar hamna bland siffrorna 4-5 procent – allt rätt och riktigt med de ”bättre kunskaper” man nu har.
Den 4 juni 2014 är det dags igen. Nu berättar Läkemedelsvärlden i artikeln Fortsatt ökning av adhd-medicinering: ”Fem procent av skolpojkarna beräknas ha adhd, drygt fyra procent medicineras.” Salmi berättar att om den beräknade förekomsten fem procent är korrekt så bör ökningen inte fortsätta länge till, och säger: ”Man kan nog i princip säga att kvoten är fylld.” Det berättas i artikeln att förskrivningen till pojkar på Gotland är 7,5 %, i Gävleborg 6,4 % och i Västerbotten 6,0 %, jämfört med Kronobergs län med 2,7 %. Och Salmi kommenterar med att man ”vill i nuläget inte kalla det över- eller underförskrivning”. Men, berättar han också, ”generellt kan man säga att om siffrorna börjar skena, vi har ju ett beräknat snitt på fem procent, då kanske det börjar handla om överförskrivning”. Alltså: ”om siffrorna börjar skena”… kanske det börjar handla om överförskrivning.” Socialstyrelsen sägs ska analysera siffrorna närmare.
I ett pressmeddelande från Socialstyrelsen från dagen innan, den 3 juni, får vi av Salmi följande kryptiska information: ”Det sker en tillströmning av nya användare, så vi är fortfarande inte i ett skede där vi kan förvänta oss en stabilisering av förskrivningen.”
Som en av människan opåverkad naturkraft – som en sjö vid en älv under ett kraftigt regn – ökar ”tillströmningen” och vattennivån fortsätter att stiga; den tidigare profetian om ”avmattning” är tillfälligt lagd åt sidan.
”…vill i nuläget inte kalla det över- eller underförskrivning … generellt kan man säga att om siffrorna börjar skena, vi har ju ett beräknat snitt på fem procent, då kanske det börjar handla om överförskrivning” Salmi 2014
Den 19 december 2014 kommer Socialstyrelsen med ett nytt pressmeddelande, Stora skillnader i diagnostisering av adhd, och vi får veta att det ”kan bero på tillgången till neuropsykiatrisk kompetens”. Med andra ord, att de tidigare omtalade ”bättre kunskaperna” lett till att fler barn får en ADHD-diagnos och psykostimulantia, medan frånvaron av ”neuropsykiatrisk kompetens” avspeglar sig i ett lågt antal diagnosticerade barn.
Nu får vi också veta att ”förekomsten av adhd … uppskattas till omkring fem procent” (de tidigare 3-4, 3-5 och 4-5 procenten har uppgraderats till 5). Salmi tar upp ämnet ”överförskrivning” och säger: ”I de län där förekomsten av adhd klart överstiger detta kan det vara fråga om en överdiagnostisering som då kan ge en överförskrivning, så det är angeläget att man inte behandlar andra än dem som har behov av adhd-läkemedel”.
Nyckelorden: ”klart överskrider”, ”kan det vara fråga om”, ”kan ge”.
”I de län där förekomsten av adhd klart överstiger detta [5 procent] kan det vara fråga om en överdiagnostisering som då kan ge en överförskrivning” Salmi 2014
Den 7 april 2015 kör Sveriges Radio inslaget Stora regionala skillnader i antalet barn med adhd-diagnos, där en annan av Socialstyrelsens ”experter”, barnpsykiatriker Kerstin Malmberg träder in på scenen. Radioredaktionen tycker det är lite märkvärdigt att andelen pojkar i Gävleborgs län som fick en ADHD-diagnos 2012 var nästan sex gånger så hög som i Skåne.
Men Kerstin Malmberg, som för övrigt fått flera hundra tusen för att marknadsföra ADHD-preparat av läkemedelsbolagen (mer senare), ser det som ett utslag av ”god kompetens” i Gävleborgs län. Malmberg säger: ”Jag tror att den neuropsykiatriska kompetensen ligger bakom skillnaden, både när det gäller medicinering och diagnostik”; ”… om du har en god kompetens på ett ställe, så lär du ju ut till nästa…”
Till saken hör att Gävleborgs län (för 2014) hade den högsta förskrivningen till pojkar av psykostimulantia i hela landet. Av länets pojkar (10-14) fick 8,8 % (!) psykostimulantia; bland pojkar 10-19 i länet var förskrivningen 7,2 %. Kerstin Malmberg ser inget underligt i det, tvärtom är det ett utslag av ”god kompetens”. Nu får vi också det sensationella beskedet från Socialstyrelsens expert: ”Om man tittar på studier i hela världen så är förekomsten av adhd tre till tio procent. Då kanske sju procent är riktigt i ett visst område. Genetiken är ju ofta det som slår igenom när man tittar på orsaker till adhd.” Det diagnostiska gummibandet har dragits ut så att ända upp till tio procent av barnen kan ”ha ADHD”. I Gävleborgs län slår genetiken igenom på det mest fantastiska sätt.
Peter Salmi får också chansen att kommentera, och säger: ”Det väcker frågor om både underdiagnostik och överdiagnostik”
”Det väcker frågor om både underdiagnostik och överdiagnostik” Salmi 2015
Den 20 maj 2015 är det dags för ännu ett pressmeddelande från Socialstyrelsen i området, nu med rubriken Allt fler unga använder ADHD-läkemedel. Man redovisar förskrivningen av ADHD-preparat på kommunnivå, och ger bland annat följande häpnadsväckande information: ”I Nykvarn använder 12 procent av pojkarna i åldern 10-17 år ADHD-medicin. Även i kommuner som Essunga, Karlsborg, Håbo och Älvkarleby ligger användandet på omkring 11 till 12 procent.”
Peter Salmi säger att man inte vet vad skillnaden i förskrivning mellan olika kommuner beror på, men ger en kommentar till TT, som måste ha fått vilken som helst frågvis reporter att bli tyst. Blir vi klokare av det här? ”olika socioekonomiska eller psykosociala faktorer samverkar med biologiska när adhd utvecklas, och att det kan återspeglas i var man bor”.
Hursomhelst får vi i Socialstyrelsens pressmeddelande veta att man förutspår ”att användningen av ADHD-läkemedel bland pojkar mellan 10 och 17 år kommer att mattas av. Detta eftersom förskrivningen nu ligger nära den uppskattade förekomsten av ADHD i gruppen.”
Det här uttalandet görs alltså till en rapport som visar: I sju kommuner fick mer än 10 % av pojkarna (10-17) ADHD-preparat; i 110 (av 290) kommuner fick mer än 5 procent av pojkarna (10-17) ADHD-preparat under 2014.
”olika socioekonomiska eller psykosociala faktorer samverkar med biologiska när adhd utvecklas, och att det kan återspeglas i var man bor” Salmi, 2015, apropå skillnaden i förskrivning mellan olika kommuner
Den 6 maj 2016 är det dags igen i artikeln Fördubbling av adhd-medicin på fem år i tidningen ETC. Vi får veta att Sverige är ett av de länder där det skrivs ut mest ADHD-preparat; vi får veta att det är pojkar i åldern 10-14 som har den högsta förskrivningen, och att skillnaderna mellan länen är stor: ”I Gotlands län medicineras nästan var tionde pojke i åldern 10 till 14 år. I Västernorrlands län är andelen hälften så stor.” Peter Salmi får än en gång förklara: ”Vi vet inte riktigt vad det beror på. Det kan vara så att det faktiskt är vanligare med adhd i vissa län. Till exempel vet vi att det finns ett visst samband med socioekonomisk bakgrund och adhd.” Och det här: Att det skulle handla om överdiagnostisering när nästan var tionde pojke får medicinering, som på Gotland, tror han inte. ”Det är i och för sig svårt att kontrollera, men vi utgår från att professionen utreder varje barn noga.”
Den 8 juni 2016 släpper Socialstyrelsen ett nytt pressmeddelande Stora skillnader i användning av adhd-läkemedel om en uppdaterad rapport för 2015. Vi kan i rapporten läsa att i 21 kommuner fick mer än 10 % av pojkarna (10-17) ADHD-preparat (mot i sju året innan); i 168 kommuner fick mer än 5 procent av pojkarna (10-17) ADHD-preparat under 2015 (mot i 110 året innan).
Peter Salmi tycker att en passande kommentar är som följer: ”Förekomsten av adhd bland barn i skolåldern har i vetenskapliga studier internationellt uppskattats till omkring fem procent, så nu ligger vi ungefär där man kan förvänta sig vad gäller läkemedelsbehandling vid adhd.” Och vidare: ”Vi kan i vissa delar av landet ha en överdiagnostisering och i andra delar en underdiagnostisering. Vi följer noga utvecklingen. Det är viktigt att personer som är i behov av läkemedel får det, men även andra insatser som exempelvis psykologiska och pedagogiska kan räcka.”
”Vi kan i vissa delar av landet ha en överdiagnostisering och i andra delar en underdiagnostisering. Vi följer noga utvecklingen.” Salmi 2016
Den 2 juni 2017låter oss SVT Nyheter (TT) ta del av inslaget Stora skillnader i medicinering av adhd. Vi får den ”sensationella” formuleringen: ”Förskrivningen av adhd-läkemedel fortsätter att öka och är nu högre än den faktiska förekomsten av adhd.” Fler än förväntat konstaterar Socialstyrelsen.
Den som läst och förstått utvecklingen ovan, och vad Salmi och Socialstyrelsen sagt under åren, kan säkert roas av dessa nya kommentarer: ”Det råder vetenskaplig konsensus om att förekomsten av adhd är runt fem procent och alla som har en diagnos börjar inte med medicin. Därmed inte sagt att det finns en överförskrivning, säger han, det vill säga att för många får medicin sett till det kliniska behovet.”
”Och även om förskrivningen fortsätter att öka kan vi konstatera att den inte skenar som den exempelvis gjort i USA.” Salmi 2017
”Vi vet helt enkelt inte. För man kan tänka sig att det finns en förskrivning till barn som har stora koncentrationssvårigheter, men som inte når upp till diagnoskriterierna och som blir hjälpta av medicineringen. Det är inte helt ovanligt att det sker en sådan glidning i förskrivningen och den behöver inte vara av ondo.” ”Och även om förskrivningen fortsätter att öka kan vi konstatera att den inte skenar som den exempelvis gjort i USA.”
Den 2 juni 2017 får vi också ”budskapet” i Läkemedelsvärlden, i artikeln Adhd-läkemedel till barn fortsätter att öka. Peter Salmi och Socialstyrelsen låter oss veta: ”En central fråga är om läkemedelsförskrivningen återspeglar den faktiska förekomsten av adhd. Om den gör det kan adhd vara olika vanligt i olika delar av landet. Men variationerna är kraftiga och reser också frågetecken om överförskrivning. Väldigt låg förskrivning kan å andra sidan betyda att alla barn som behöver hjälp inte utreds och behandlas.”
”Men variationerna [i förskrivning] är kraftiga och reser också frågetecken om överförskrivning. Väldigt låg förskrivning kan å andra sidan betyda att alla barn som behöver hjälp inte utreds och behandlas.” Salmi 2017
Den 9 april 2018 berättar Salmi, apropå att andelen barn som får läkemedel för ADHD är högre än den förväntade förekomsten av diagnosticerade, som är fem procent: ”Det finns ingenting som tyder på att det kommer vända tvärt eller mattas av inom kort, utan det här kommer att fortsätta.”Nu kommer det inte längre att snart ”mattas av”; ökningen kommer tvärtom bara att fortsätta. På frågan om Socialstyrelsen är bekymrad över utvecklingen ger Salmi det lugnande svaret: ”Det har ju inte skenat.”Och så får vi veta: ”Det talas ju en del om överdiagnostisering i medier … Men då måste man även tro att detfinns en underdiagnostisering.” Socialstyrelsen lovar att komma med mer i det här ämnet.
”Det har ju inte skenat … Det talas ju en del om överdiagnostisering i medier … Men då måste man även tro att det finns en underdiagnostisering.” Salmi, 2018, apropå att andelen barn som får läkemedel för ADHD är högre än den förväntade förekomsten av ”tillståndet”.
Den 3 juni 2021 är det dags igen. Dagens Medicin berättar att under 2020 var ökningen i utskrivning av läkemedel mot ADHD större än tidigare. Peter Salmi på Socialstyrelsen får berätta: ”Ökningen var inte alls oväntad men det verkar som att det var en extra skjuts under pandemin.” Och som alltid: ”I nuläget finns ingen anledning att oroa sig över siffrorna… Nivåerna är hittills rimliga och inom ramarna för vad som är förväntat utifrån vetenskapliga studier av förekomst av adhd i befolkningen. Och att diagnoserna ökar kan förklaras med ökad kunskap och medvetenhet om adhd.”
Den 28 november 2023 får vi den senaste kunskapsförmedlingen av Salmi och Socialstyrelsen. Nu slås alla rekord. Vi får rubriken ”Exceptionell ökning av antalet barn som tar adhd-läkemedel” i tidningen Svenska Farmaci. Och andelen barn och unga med en ADHD-diagnos har ökat med 50 procent på tre år. In kommer Salmi och ger profetian om vad som kommer att hända framöver: ”Vi räknar med att andelen som diagnostiseras kommer att fortsätta öka.”I Socialstyrelsens pressmeddelande samma dag säger Salmi: ”Utifrån de data vi har är det nu 10,5 procent av pojkarna och sex procent bland flickorna som har en adhd- eller add-diagnos. Vi tror att andelen kommer att öka till 15 procent för pojkar och 11 procent för flickor innan utvecklingen skulle kunna plana ut. Men det bygger på att antalet nya fall inte fortsätter att öka.”
”Utifrån de data vi har är det nu 10,5 procent av pojkarna och sex procent bland flickorna som har en adhd- eller add-diagnos. Vi tror att andelen kommer att öka till 15 procent för pojkar och 11 procent för flickor innan utvecklingen skulle kunna plana ut. Men det bygger på att antalet nya fall inte fortsätter att öka..” Salmi 2023
Ja, det var historielektionen. Man kan ha viss medkänsla med de journalister som ringt upp Socialstyrelsen genom åren. Det är inte lätt att förstå det här. Det kan vara bäst att bara föra ut vad myndigheten säger.
Marknadsföringen
Ingenstans i dessa artiklar ställs frågor om bedräglig marknadsföring, kriminella läkemedelsbolag, köpta psykiatriker och myndigheter som förlorat sitt oberoende.
Vi får ingenstans veta att de psykiatriska opinionsledare som skrivit rekommendationer för behandling av barn åt Socialstyrelsen och Läkemedelsverket – och vars bedömningar myndighetstjänstemän som Peter Salmi ger uttryck för i sina farsartade uttalanden – har fått hundratusentals kronor av läkemedelsbolagen för att marknadsföra deras preparat.
När Socialstyrelsens expert, barnpsykiatriker Kerstin Malmberg, berättade att det är ett utslag av god kompetens hos psykiatrin i Gävleborgs län när 7 % av alla pojkar (10-19) ges psykostimulantia fick hon inga frågor om sina uppdrag för tillverkarna av samma preparat.
Vi fick ingenstans veta att Malmberg tillsammans med Socialstyrelsens/Läkemedelsverkets andra huvudexpert i området barnpsykiatri, Håkan Jarbin, under flera års tid hållit ”utbildningar” för landets barnpsykiatriker i förskrivning av ADHD-preparat och antidepressiva medel – anordnade av de läkemedelsbolag som betalar bäst och har mest att tjäna på tillställningarna. Det här är Jarbins egna uttalande till Socialstyrelsen (13 november 2014) om ”utbildningarna”: “Vi har bytt sponsor utifrån vem som har haft intresse=haft preparat som genererat intäkter” En underbar beskrivning av verksamheten.
I Jarbins jävsdeklaration framgår att han under åren 2009-2015 fått 80 000 kr/år från läkemedelsbolagen Janssen (Concerta) och Shire (Elvanse) för att tillsammans med Malmberg ge ”utbildning” i psykofarmakologisk behandling av barn och unga – det vill säga för att marknadsföra psykofarmaka. Under dessa 7 år kan vi se att han fått mer än en halv miljon av dessa bolag. I tillägg kan vi se att han fått runt 40 000 kronor för uppdrag åt fyra andra läkemedelsbolag (6). (Malmberg hade inte redovisat de exakta summor hon fått.)
Samtidigt som Socialstyrelsens experter Jarbin och Malmberg höll föredrag i Shires regi slutfördes utredningen om bolagets kriminella verksamhet i USA. En utredning som innebar att Shire i september 2014 ålades att betala 56,5 miljoner dollar (405 miljoner kronor) för sin brottslighet (7). Bolaget hade bland annat förminskat Elvanses missbrukspotential, och påstått att behandling med preparatet förhindrar bilolyckor, skilsmässor, kriminalitet och arbetslöshet. I Sverige har dock den bedrägliga marknadsföringen och övriga missförhållanden runt Shires amfetamin fått fortgå utan ingripanden från ansvariga myndigheter – och utan frågor från media.
Shires tillverkning av Elvanse har senare övergått till det japanska bolaget Takeda. Ingen kan ha undgått marknadsföringen i media av Elvanse de sista åren. Vid otaliga framträdanden i media har kändispsykiatriker Lotta Borg Skoglund fått främja Takedas profiter. Detta främst genom att driva på försäljningen av amfetaminet till flickor och unga kvinnor. En pikant detalj är att marknadsföringen i media fått fortgå trots att Borg Skoglund uteslöts ur Läkemedelsverkets vetenskapliga råd i december 2023, på grund av allvarliga finansiella intressekonflikter (8).
Vad som inte diskuterats vid något av dessa framträdanden är det katastrofala antalet barn och unga (10-19), som de sista åren fått köras till akuten efter att ha tagit överdoser av just Elvanse i självdestruktivt syfte (9).
Avslutningsvis, vad kan vara mer passande än att sluta cirkeln med ännu en återanvändning av det numera klassiska försäljningsargumentet.
”Vi tänker att det pågår en över- och underdiagnostisering samtidigt” Kändispsykiatriker Lotta Borg Skoglund, TV4, 24 maj 2024
(1) Alan Schwarz, ADHD Nation, 2016. (Schwarz bok är i mycket en hyllning till en av ADHD-diagnostikens fäder, Keith Conners, som starkt bidragit till den skenande diagnosticeringen och medicineringen av barn. Conners såg dock i slutet av sitt liv vad han varit med om att ställa till med, och kallade det ”a national disaster of dangerous proportions”.) Schwarz (s. 196): ”It was repeated so countlessly that journalists began parroting it verbatim as established and unremarkable fact.”
(2) Tennant. Combatting A.D.D.: Expert Says Children Are Not Being Overdiagnosed or Overtreated for Disorder, Which is Genetic. Virginian Pilot, 9 april 1996. (Citerad i ADHD Nation.)
(3) Sizemore. Did Study Miss the Mark? Virginian Pilot, 23 januari 2005.
Nya uppgifter från Giftinformationscentralen (GIC) visar att under 2023 tog 491 barn och unga (10-19) överdoser av ”ADHD-droger” (Ritalin, Concerta, Elvanse) i självdestruktivt syfte eller i självmordssyfte. Det högsta antalet någonsin.
Bakom siffrorna (från Giftinformationscentralen) döljer sig en ofantlig tragik med barn och ungdomar som i många fall fått åka ambulans till akutmottagningar för behandling.
En närmare analys visar att minst 301 av de unga kördes till akuten, och fallen beskrevs av läkare på sjukhusen.
Det här är fakta som är så opassande och obehagliga att ansvariga myndigheter sticker huvudet i sanden, och låtsas som att barnen inte finns – här kan vi verkligen prata om barn som blivit osynliggjorda.
Vansinnet med barn som tar överdoser – ofta av sin egen av psykiatriker utskrivna ”medicin” – är heller ingen nyhet, även om överdosfallen förra året nått en nivå som vi aldrig skådat tidigare. FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för den höga förskrivningen av ”ADHD-droger” och antidepressiva medel, men inte heller det är någon nyhet; kommittén som ska bevaka att barnkonventionen följs, har kommit med sådan kritik förut utan att ansvariga svenska myndigheter vidtagit åtgärder.
Och trots att så många av dessa unga hamnat på sjukhus har TVÅ biverkningsrapporter inlämnats av psykiatriker till Läkemedelsverket. ALLA dessa fall skulle ha dokumenterats i en biverkningsrapport – 0,4 procent av fallen blev rapporterade.
17-årig tjej, Concerta depot, många burkar, 9 burkar utskrivet nyligen+ ambulansen har hittat 16 tomma burkar.
16-årig kille, Elvanse, 20 st 50 mg igår kl 23 = 1 g, Varit hög och hallucinerat, vaken hela natten och aktiv forcerad i talet.
14-årig tjej, äter regelbundet elvanse 50 mg och sertralin 100 mg. tagit mer än 50 tabl sammanlagt.
17-årig tjej, Elvanse, hjärtstopp, medvetslös började krampa slutade andas.
Personer som bryr sig om barn blir troligen förvånade över att det överhuvudtaget finns några barn i den här kategorin – och blir förmodligen välbefogat chockade och upprörda över att det enbart under 2023 alltså var 491 barn och unga som tog överdoser i självdestruktivt syfte av de oftast narkotikaklassade preparaten.
Det här är en helt annan bild än den vi serveras i media, där Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets psykiatriska experter av okritiska journalister tillåts berätta sagor. Det här är barn som förstör den falska psykiatriska PR-bilden av en verksamhet där unga med hjälp av ”medicin” får en ”normaliserad dopaminhalt” i hjärnan, och då kan ”klara skolan”, undvika missbruk, olyckor och kriminalitet.
Det här är barn som både Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets psykiatriska konsulter – ofta med nära koppling till tillverkarna av pillren – medvetet osynliggjort, som man uteslutit från sina utredningar, trots full vetskap om att de finns.
När de här katastrofala siffrorna nu görs kända, är det bara att se fram mot att PR-folket efter känt mönster från tobaksbolagen, ges utrymme i media med sin skademinimering, och förklarar ”att andra data visar” … Och låter någon, från en av läkemedelsindustrin uppbyggd ”patientförening”, säga att ”medicinen” räddar liv. Alltmedan ännu fler barn blir skadade av överdoser från de narkotikaklassade medlen, utan myndighetsingripande.
Amfetaminet Elvanse har tagit över förstaplatsen i överdosligan – 155 barn och unga till akuten 2023
I SR och i soffan på TV4 har psykiatriker Lotta Borg Skoglund – med intima band till Takeda, tillverkaren av amfetaminet Elvanse – nyligen berättat att hennes (läs Takedas) studie visat att flickor får amfetamin för sent, och att flickornas problem beror på det.
Det är bara det senaste i en längre kampanj, för att öka på förskrivningen av ADHD-droger till flickor och unga kvinnor. Och argumentet: Flickorna är diskriminerade, som inte får ”sin riktiga diagnos” och med den Elvanse eller Concerta/Ritalin.
Det har varit en lyckad kampanj, som medier svalt utan att ställa några kritiska frågor.
Förskrivningen av Elvanse har stigit i höjden och samtidigt – och väntat – har Elvanse tagit över förstaplatsen i överdosligan för barn och unga 10-19 år, som vi ser i diagrammet nedan.
En närmare analys för Elvanse visar att 155 av de 242 överdosfallen beskrivits av läkare och sjukvårdspersonal på akuten. Det var alltså 155 barn och unga som körts, oftast med ambulans, till akuten för vård, efter överdoser i självdestruktivt syfte av Elvanse.
Och här var flickorna verkligen inte ”diskriminerade”: 130 av de 155 fallen på akuten var flickor i åldrarna 12-19 år.
Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och den exploderande förskrivningen att ”ADHD-droger” till barn i Sverige
FN:s barnrättskommitté har kritiserat den höga förskrivningen till barn i Sverige, inte bara nu, utan redan 2015. Men de myndigheter – främst Socialstyrelsen och Läkemedelsverket – som skulle se till att rekommendationerna följdes gjorde motsatsen: I stället för att tygla den skenande förskrivningen fördubblade man den.
Vi ser i diagrammet nedan hur förskrivningen av ”ADHD-droger” exploderade åren 2015-2023 – en ökning i förskrivningen till barn på 112 procent (!) efter det att barnrättskommittén kritiserade Sverige för den redan höga förskrivningen, år 2015.
Det är inte svårt att förstå hur det här kunde ske. Läkemedelsindustrins intressen är väl omhändertagna både på Socialstyrelsen och Läkemedelsverket. Förhållandena beskrivs bäst med termen ”institutionell korruption”.
De journalister som under åren lite bekymrat ringt Socialstyrelsen om den här utvecklingen har fått tala med myndighetens utredare inom psykiatri, Peter Salmi. De har fått veta att förskrivningen gått upp, och om den skulle fortsätta stiga – vilket alltid skedde – så skulle det kunna vara bekymmersamt, men Socialstyrelsen följer utvecklingen noga. Och så har det låtit år efter år, utan att det någon gång blivit bekymmersamt. Socialstyrelsen och Salmi har bara dragit lite mer i gummibandet och förklarat att den nya nivån av förskrivning av preparaten var i enlighet med det senaste i området ”vetenskap och beprövad erfarenhet”.
Skulle journalister ha grävt lite mer skulle man ha hittat en härva av psykiatriska ”sakkunniga”, med mycket intima kopplingar till läkemedelsindustrin. Det faktumet är så välkänt det inte behöver någon närmare belysning här. Det kan räcka med att titta på de behandlingsrekommendationer som dessa psykiatriska konsulter ihop med, till läkemedelsbolagen välvillig personal på myndigheterna, lagt fram.
Vi ser behandlingsrekommendationer som går rakt emot godkännandet för dessa ”ADHD-droger”, som finns beskrivet i den så kallade produktresumén (SmPCn). Där denna säger att olika stödjande åtgärder först måste ha prövats och att ”en mycket noggrann bedömning av svårighetsgrad och kronicitet av barnets symtom i förhållande till barnets ålder” måste göras, innan det kan bli aktuellt med förskrivning av exempelvis Concerta. Medan Socialstyrelsens psykiatriskt ”sakkunniga” sedan 2015 drivit igenom att förskrivningen av ADHD-droger kan ske direkt, utan att kraven i ”lagtexten” (produktresumén) följs. Vilket uppenbarligen accepterats av den myndighet, Läkemedelsverket, som ska se till att villkoren för olika preparats godkännande följs. Till saken hör att de ”sakkunniga” som ger råd åt Socialstyrelsen också gör det åt Läkemedelsverket.
Och vi ser anledningen till den skenande förskrivningen.
Jag skickade förra året data till ansvariga myndigheter, sjukvårdspolitiker, barnrättsorganisationer och medier, om alla unga som hamnat på akuten 2021-2022 efter att ha tagit överdoser i självdestruktivt/suicidalt syfte av amfetaminet Elvanse. Det var 240 barn och unga (10-19) för dessa två år.
Min uppmaning till sjukvårdspolitiker och ansvariga myndigheter, var att börja göra någonting åt dessa katastrofala förhållanden.
Ingenting gjordes och det blev som jag trodde – än värre för 2023.
Vi har inte sett några data om det här i media eller i rapporter från ansvariga myndigheter. Det blir lätt så när starka kapitalintressen och ideologiska intressen förenas. Vi får då både myndighets- och medieskugga, och de som skadas blir helt osynliggjorda. Inget ändras.
Så här ser det ut med åldersfördelningen för 2023:
Vi ska också veta att det här enbart är de fall som är ”medicinskt bekräftade” av läkare på akutavdelningar på sjukhus. Uppgifterna inkluderar inte de fall som allmänheten, polis, skola, eller andra, tagit upp med Giftinformationscentralen (GIC), inte heller de fall som hamnat på sjukhus men där ansvarig läkare inte ansett sig behöva hjälp av GIC.
Vi har i ett antal inslag och artiklar i medier under 2023, av indirekta talespersoner för tillverkande läkemedelsbolag, fått höra att flickor inte får sitt amfetamin tidigt nog, rentav att de av det skälet anses diskriminerade. Till det kan sägas att flickorna verkligen inte är diskriminerade i den här statistiken: Av de 155 fall som kördes till akuten 2023 efter överdoser i självdestruktivt syfte av det mycket profitgivande amfetaminet Elvanse – var 130 unga kvinnor.
Det är fascinerande att skåda att de psykiatriker som skrivit ut amfetaminet till dessa unga inte alls, i samarbete med ansvariga myndigheter, följer upp skadorna, bidrar till den så kallade säkerhetsuppföljningen, eller på något sätt tar upp saken med medier.
Dessa barn och unga finns helt enkelt inte.
Nej, det var inte helt sant: En psykiatriker skrev en biverkningsrapport om dessa 155 fall.
Men även om ansvariga inte ingripit och medier varit tysta: The cat is out of the bag! Det går inte längre att stoppa undan dessa skador. Det är bara de mest förblindat inblandade i spelet som kan fortsätta att låtsas som om dessa barn och unga inte finns!
Det vore trevligt om något effektivt nu gjordes åt saken.
Janne Larsson, skribent/researcher
28 februari 2024
janne.olov.larsson@telia.com
Se den tidigare granskningen i den långa artikeln från den 5 november 2023 ”Hur 240 suicidala svenska tonåringar förstör det stora läkemedelsbolagets falska amfetamindata”https://jannel.se/240SuicidalaElvanse.pdfNågra seriösa myndighetspersoner på Läkemedelsverket ska, som framgår i denna granskning, ha ett tack för det de gjort.
Och samtidigt avslöjar psykiatrikers och läkemedelsmyndigheters bluff
Takeda är världens elfte största läkemedelsbolag, och säljer amfetaminet Elvanse. Den här historien handlar om den senaste säkerhetsuppföljningen av pillret. Den handlar om hur 240 suicidala svenska tonåringar förstör det stora läkemedelsbolagets falska amfetamindata. Och i koppling till det visar att psykiatrikers och läkemedelsmyndigheters uppföljning av skadorna från Elvanse är en fullständig bluff.
Vi börjar med ett diagram från bolagets rapport. Lilla Sverige jämfört med resten av världen. Ser ni toppen? Det är Sverige.
Vi börjar direkt med slutsatsen av denna lilla enkla studie:
Psykiatriker skriver inte biverkningsrapporter om skador av psykofarmaka – om de inte måste.
Läkemedelsverket och Socialstyrelsen vet, men låtsas att man inte gör det. Och vi får mantrat: ”Säkra och effektiva”.
Case in point: Concerta/Ritalin (metylfenidat).
Bakgrund
Vi tar ett steg 11 år tillbaka, till 2012. Och vi finner att psykiatriker vid den tiden tvingades berätta om ”otillräcklig klinisk effekt” och skadeverkningar av preparat som Concerta/Ritalin.
Resultatet: Läkemedelsverket fick 2012 in 720 rapporter där psykiatriker berättar om hur dåligt preparat som Concerta/Ritalin fungerar och vilka svåra intolerabla biverkningar dessa gett.
Här är innehållet i 25 av rapporterna (3,5 procent):
”Medicineringsförsök … med metylfenidat (Concerta och Ritalin i olika varianter) i dos upp till 240mg/d [den vanliga dygnsdosen är ca 30 mg/d] utan att ha uppnått stabil och bra effekt, och sedan även med Strattera som blivit dock utsatt efter några dagar p.g.a. kraftiga biverkningar.”
”Pat som provat Concerta, Ritalin och Strattera har provats med viss effekt men att biverkningar … omöjliggjort en vettig dosering.”
Strattera … högt blodtryck, Ritalin … biverkningar i form av isoleringstendens … känslomässigt avstängd … panikångestattacker.”
”Prövat … Concerta, Ritalin … Skakningar, andningssvårigheter. Slöhet och ep-anfall av Strattera.”
”Concerta i hög dos … ångest och nedstämdhet, högt blodtryck … Ritalin alltmer dysforisk sinnesstämningsmässigt, hopplöshet, trötthet …”
”Concerta omväxlande med Equasym … blivit forcerad, taggig, irriterad och dysforisk.”
”Concerta … gav som biverkan panikattacker och hjärtklappning … Ritalin … huvudvärk och humörsvängningar.”
”Concerta men fick förhöjd ångest. Även provat Ritalina men fick förhöjd pulsfrekvens och andningssvårigheter. Strattera hade ingen effekt.”
”Har provat flertal metylfenidat-preparat (Concerta, Ritalin) med svåra biverkningar som följd. Även provat Strattera med svåra biverkningar.”
”Metylfenidat i form av Concerta och Ritalin … tilltagande ångestattacker, nedstämdhet, döds – och suicidtankar.”
”Concerta … Ritalin … Allt jämnt kvarstående koncentrationssvårigheter och i takt med ökande dos mer påträngande biverkningar.”
”Concerta. Ingen effekt. Blev hyperaktiv plågades av huvudvärk, lättirriterad och aggressiv … Ritalin … buksmärtor.”
”Concerta … betydliga biverkningar framförallt när effekten avtog … kallsvettig, fick frossa, ångest och suicidtankar … likadant på Ritalin. Strattera … orolig, fick ångest och kände sig som i ett rus.”
”Har provat Concerta, Ritalin, Strattera och Voxra. Samtliga har givit intolerabla biverkningar.”
” … aggressiv vid intag av Metylfenidat … Strattera … resulterade i oacceptabel hjärtklappning.”
”Concerta och Ritalina som båda gav intolerabla biverkningar i form av humörsvängningar, nedstämdhet, ångest och oro … prövat Strattera som även den i modesta doser gav intolerabla biverkningar och helt utebliven effekt.”
”Provat andra metylfenidat men dålig effekt & försämrats av dessa … inlagd på tvångsvård efter suicidförsök.”
”Strattera … oacceptabel biverkning i form av aggressivitet … Concerta med gränspsykotiska biverkningar.”
”Ritalin och Concerta men tyvärr fått svår ångestförstärkning av dessa preparat.”
Prövat metylfenidat … men mycket svår ångest då läkemedlet gått ut på eftermiddag/kväll. Prövat atomoxetin utan effekt men svår ångest som biverkan.”
”Ritalin … ångestpåslag, svettningar … Concerta fått depression, ilska och känsla av att vara iakttagen.”
”Strattera … så småningom … mer och mer uppvarvad och okoncentrerad… Concerta … ännu mer uppvarvad och okoncentrerad och blev aggressiv … Ritalin … fungerade … effekten försvann … Medikinet … uppvarvad och agiterad.”
”Concerta och Medikinet … ökad ångest … av Concerta … även blivit lite paranoid … Strattera, förfärligt illamående.”
” … tilltagande livsleda och självmordstankar som prompt försvunnit bara 2 dagar efter att … slutat med Concerta.”
Men tvingades psykiatriker vid den tiden att skriva skaderapporter? Hur kommer det sig att alla dessa uppriktiga, allvarliga berättelser om de så kallade ADHD-preparatens otillräckliga kliniska effekter och skadeverkningar år 2012 inkom till Läkemedelsverket, och att de inte gör det nu?
Tillverkande läkemedelsbolag har tjänat runt 135 miljoner kronor på bedräglig förskrivning av amfetaminpreparaten Elvanse och Attentin bara under 2022.
De dyra preparaten får bara ges subvention under bestämda villkor. Brott mot dessa villkor har uppdagats i ett stort antal fall.
Offentliga medel – skattebetalarnas pengar – har fått bekosta den bedrägliga förskrivningen.
Den här rapporten bekräftar och utvidgar Riksrevisionens utredning från 2021.
Ansvariga myndigheter har inte vidtagit åtgärder mot brotten.
Ni kanske fått höra att Ritalin och andra amfetaminpreparat är ”medicin” för det som kallas ADHD. Vi tar och lyssnar på vad läkemedelsbolaget, Ciba-Geigy/Novartis, självt har att berätta – de borde ju veta.
Vem ska vi bota med Ritalin idag?
Ska vi kanske använda narkotikapreparatet Ritalin för att få fram de schizofrena ur hörnen?
Det tyckte läkemedelsbolaget Ciba-Geigy (nu Novartis), som (1957) skrev att ”Ritalin hade visat sig var effektivt i att väcka patienter till verkligheten”.
Eller ska vi följa bolagets tips (1956) och ”väcka den deprimerade psykiatriska patienten till liv”?
Sverige är utredningsland (Lead Member State) i Europa vad gäller säkerhetsuppföljningen av ADHD-preparatet Elvanse. Det innebär att Läkemedelsverket får läkemedelsbolaget Takedas årliga säkerhetsuppföljning (Periodic Safety Update Report, PSUR), leder och koordinerar bedömningen av denna, och lägger fram rekommendationer.
Den senaste säkerhetsuppföljningen avslutades den 29 september 2022, Lead Member State PSUR Assessment Report, och omfattade data från perioden 23 februari 2021-22 februari 2022.
Jag vill med det här brevet få bekräftelse på att jag uppfattat data om självmordsbenägenhet (”Suicidality”) i rapporten på rätt sätt, och ställa frågor om dessa data i relation till kända uppgifter i området från Sverige.
Rapportens uppgifter under rubriken Suicidality
Under den övergripande söktermen Suicidality kan vi på sidan 33 i slutrapporten läsa om hur många biverkningsrapporter som inkommit till läkemedelsbolagets (Takedas) Global Safety DataBase (GSDB) under den aktuella perioden. Där en GSDB definieras som:
“Means a database where it is collected all the Adverse Events, Serious Adverse Events, Serious Adverse Drug Reactions, and pregnancy report occurred during a clinical Trials or in case of Authorised Medicinal Product, all the adverse events reported directly by a health care professionals or users to the Marketing Authorisation Holder or Competent Authority website.” [1]
Vi antar utifrån det ovanstående att de rapporterade biverkningarna om suicidality i tabellen (nedan) är vad som inkommit till Takedas databasinternationelltom Elvanse, från alla länder där bolaget har verksamhet. Där vi i tabellen ser att rapporterna kommer både från en uppföljningsstudie (”post marketing study”) och från spontanrapportering av biverkningar (från sjukvårdspersonal och allmänhet).
Vi läser tabellen:
Vi ser att det (för perioden 23 februari 2021-22 februari 2022) till läkemedelsbolaget inkommit rapporter om 262 händelser (”events”) under ovanstående rubrik. Vi ser att 69/262 händelser ansågs som allvarliga (”serious”). Där allvarliga biverkningar bland annat kan innebära att tillståndet ”kräver sjukhusvård”[1].
Vi ser i ett urval av händelserna att 100 av de 262 fallen gällde depression (n=100/262). Vi ser också följande: Intentional overdose (n=13/262), Intentional self-injury (n=4/262), Suicide attempt (n=8/262), Suicidal behaviour (n=2/262).
Antalet avsiktliga överdoser skulle, om vi förstått det här rätt, vara 13 stycken; fall av avsiktlig självskada skulle vara 4, fall av självmordsförsök skulle vara 8; fall av avsiktligt självmordsbeteende skulle vara 2.
Och det i läkemedelsbolagets Global Safety DataBase – där alltså alla till läkemedelsbolaget inkomna biverkningar för perioden (ett år) registrerats.
Hur många personer internationellt fick Elvanse under ettårsperioden?
Försäljningen av Elvanse (Vyvanse i vissa länder) internationellt uppgick till runt 3 miljarder dollar 2021 – alltså ungefär 30 miljarder svenska kronor. [1]
Av den internationella försäljningen på 30 miljarder SEK, rapporterades alltså till läkemedelsbolaget Takedas GSBD för Elvanse/Vyvanse: avsiktliga överdoser, avsiktlig självskada, avsiktligt självmordsbeteende och självmordsförsök, en summa av 27 fall.
Elvanse och antalet fall av Suicidality i Sverige 2021 för åldersgruppen 10-19
I Sverige fick 73 175 personer Elvanse under 2021.[1] Försäljningsvärdet uppgick till ungefär 600 miljoner (utifrån uppgifter utlämnade av E-hälsomyndigheten). Alltså ungefär 2 procent av den internationella försäljningen.
I jämförelse har Läkemedelsverket för åldersgruppen 10-19 år upprättat hela 138 biverkningsrapporter om suicidality för 2021, där så gott som uteslutande dessa fall har rapporterats av akutläkare om barn och unga som tagits in på akuten, och där dessa fall går in under rubriken allvarliga biverkningar.
För söktermerna Intentional overdose, Intentional self-injury, Suicide attempt, Suspected suicide attempt, har alltså Läkemedelsverket i sin databas 138 biverkningsrapporter för 2021 för åldersgruppen 10-19 år.
Där läkemedelsbolaget i sin databas alltså har 27 rapporter för motsvarande områden – internationellt, för alla åldersgrupper, för en förskrivning där försäljningsvärdet är runt 30 miljarder SEK.
Mina frågor till Läkemedelsverket som Lead Member State i utredningen om säkerheten runt Elvanse – området Suicidality
1. Stämmer uppgifterna, hämtade från rapporten, att tabellen om Suicidality visar att rapporterna som inkommit till läkemedelsbolagets GSDB, gäller förhållandena globalt, internationellt?
2. I rapporten kan vi (s. 5) läsa följande under rubriken ”Issues to be addressed in the next PSUR”:
“A cumulative review of suicidality should be provided. Clinical trials, relevant post marketing safety data bases and the literature should be searched, and all relevant preferred terms should be included. Relevant cases should be summarised in tabular format, with particular focus on dechallenge and rechallenge cases. Based on this review, a discussion on the need for an update of the product information should be provided, with proposed wording if applicable.”
Betyder det att de 138 fallen från Sverige för 2021 inkluderas i den PSUR som läkemedelsbolaget Takeda nu upprättat och som kommer att bli föremål för en bedömningsrapport, med Läkemedelsverket som Lead Member State, i höst?[1]
[1] De 138 rapporterna upprättades av Läkemedelsverket först i december 2022 och i januari 2023, och kunde följaktligen inte bli del av läkemedelsbolagets PSUR för ovan beskriven period, även om de gällde år 2021.
Rapporten: Lead Member State PSUR Asssessment Report, Active Substance(s) lisdexamfetamine, 29 september 2022. Kan begäras ut från Läkemedelsverket; kan på förfrågan mailas av mig.De 138 biverkningarna: Kan begäras ut från Läkemedelsverket.
