Öppet brev till Enhetschef Sofia von Malortie Socialstyrelsen
25 oktober 2024
Bästa Sofia,
Jag vill återknyta till den gång för 10 år sedan när du och Socialstyrelsen för första gången fick information om alla de barn och unga som fått köras till akuten efter att ha tagit överdoser i suicidalt syfte (i självmordssyfte/självdestruktivt syfte).
Du avfärdade då den för myndigheten ytterst opassande informationen och så utvecklade det sig till den katastrofala situation vi nu ser. Ja, informationen var ytterst opassandeför Socialstyrelsen, då myndigheten just var i färd med att ta fram ny rekommendationer om behandlingen av ADHD. I detta lät myndigheten sig styras av ”experter”, med intima band till läkemedelsindustrin, som utvidgade behandlingsrekommendationerna för ADHD så att centralstimulantia till och med kunde skrivas ut direkt, utan föregående psykosociala åtgärder. Socialstyrelsen gick med dessa rekommendationer också emot FN:s barnrättskommittés samtida krav angående förskrivningen av centralstimulantia till barn i Sverige. Resultatet är den skenande förskrivning av psykostimulantia som vi ser idag, och som Socialstyrelsen i nuet driver till än högre höjder.
Vi kan utifrån det här säga att Socialstyrelsen har ett stort ansvar för situationen att 305 barn och unga (10-19) förra året fick köras till akutmottagningar efter att ha tagit överdoser av ADHD-preparat i suicidalt syfte. Det högsta antalet någonsin.
I april 2014 fick du Sofia, som Socialstyrelsens projektledare, av undertecknad information om det hundratalet barn och unga som tagit överdoser av ADHD-preparat i självdestruktivt syfte. Du visste inget om saken, men sträckte dig så långt som att ringa Giftinformationscentralen – för att sedan smidigt vifta bort de opassande uppgifterna. Du skrev, och jag klipper in mailet från den 11 april:

”Vi har tyvärr inga handlingar om förgiftningsfall. Jag har talat med Giftinformationscentralen, som menar att statistiken över antalet frågor inte går att jämställa med antalet fall. Ett förgiftningsfall kan exempelvis generera många frågor till Giftinformationscentralen.” (Sofia von Malortie 11 april 2014)
Så kan det gå när man inget vill veta, när data inte passar in i den förutbestämda agendan, och när man snabbt och effektivt vill försöka gömma en uppblossande skandal.
Och Socialstyrelsen har fortsatt på vägen att inget vilja veta om det här, medan antalet barn och unga som fått köras till sjukhus stadigt ökat, i takt med att förskrivningen skjutit i höjden.
Informationen som du gav Sofia var falsk. Det går nämligen alldeles utmärkt att, med bara lite ansträngning, från de data som inkommer till Giftinformationscentralen (GIC), ta fram dta om antalet unika fall.
Och vi tar ett hopp till nuet, och visar vad Socialstyrelsens osynliggörande av de barn och unga som skadats lett till idag.
Så här såg det ut förra året för det storsäljande amfetaminet Elvanse. Vi ser att 155 barn och unga fick köras till akuten efter att ha skadat sig själva med amfetaminet.

Vi kan vidare från utlämnade data från GIC se att totalt 305 barn och unga (10-19) förra året fick köras till akutmottagningar efter att ha tagit överdoser av ADHD-preparat (alla kategorier) i suicidalt syfte.
Har jag med det ovanstående bevisat för Socialstyrelsen att man kan veta hur många enskilda, unika fall som tagit överdoser av dessa ADHD-preparat i syfte att skada sig själva?
Om inte går det alldeles utmärkt för Socialstyrelsen, och för den delen de journalister och politiker som vill veta något om saken, att begära ut de 145 biverkningsrapporter om överdoser i självdestruktivt syfte (10-19 år) av Elvanse som Läkemedelsverket upprättat, baserade på data från GIC.
Så långt har vi kommit Sofia från ditt avfärdande av de opassande uppgifterna 2014.
Frågan är nu bara: Vad ska Socialstyrelsen göra den här gången?
Det står ju klart att myndigheten gjort lika lite i nuet för dessa barn och unga, som man gjorde 2014. Skulle journalister eller politiker ställa frågor till Socialstyrelsen om det här skulle man troligtvis få veta att myndigheten ”noga följer utvecklingen”.
Inget kunde vara längre från sanningen.
Du får gärna motbevisa mig Sofia genom att svara på dessa frågor:
1. Vad vet Socialstyrelsen om vad hände med dessa barn och unga när de skrevs ut från akuten och kom på återbesök till sin förskrivande psykiatriker (det är sant, alla tog inte av sin egen medicin)?
2. Sattes det ADHD-preparat (som de tagit överdos av) ut, och i så fall vad hände med det suicidala beteendet (det vi kallar dechallenge)?
3. Fick barnen/de unga samma ADHD-preparat igen, och i så fall vad hände med det suicidala beteendet (det vi kallar rechallenge)?
4. Fick barnen/de unga andra psykofarmaka i tillägg till ADHD-preparaten i syfte att hantera självdestruktiviteten (som psykiatrins tyngsta droger, neuroleptika)? Vad hände?
Kan Socialstyrelsen motbevisa mina uppgifter om det fullständiga osynliggörandet av dessa barn och unga, och ge specifika och relevanta svar på frågorna ovan?
Vänliga hälsningar
Janne Larsson
skribent/researcher
janne.olov.larsson@telia.com