Av Janne Larsson skribent/researcher 21 augusti 2019
Var sjätte flicka (15-19) på Gotland är nu klassad som ”psykiskt sjuk” och placerad på psykofarmaka (antidepressiva, amfetaminpreparat, neuroleptika). Läkemedelsbolaget Lundbecks våta dröm om att 25 % av alla barn ska ses som psykiskt sjuka och få behandling är på god väg att bli verklighet.
Läkemedelsbolaget Lundbecks framtidsdröm gavs en fin beskrivning i bolagets tidning Transmittorn (nr 2, 1999). På ledarplats förklarade (nu bortgångne) psykiatriprofessorn Jan Wålinder i artikeln ”Hur prioriterar våra politiker?”, att en fjärdedel av alla barn är psykiskt sjuka (!): ”Psykisk sjukdom hos barn och ungdom är långt vanligare än vad som är allmänt känt. Epidemiologiska studier visar att prevalensen psykisk sjukdom uppgår till 20–25 procent, varav cirka 6 procent faller på diagnosgruppen depressioner och 7 procent på DAMP” [numera smidigt överfört till ADHD] (1). 
Vän av sunt förnuft ruskar på huvudet – 25 % av alla barn psykiskt sjuka?? – och säger att det var tur att det vansinnet inte blev accepterat. Ställ några frågor till folk på gator och torg, och de skulle skratta rått åt bedömningen att bortåt vart fjärde barn är psykiskt sjukt – och i behov av psykiatrisk behandling.
Men Lundbecks dröm är med hjälp av köpta psykiatriker, myndigheter som lider av ”institutionell korruption” (2) och missledda politiker på god väg att bli verklighet. Bolagets klarspråk från 1999 om alla de psykiskt sjuka barnen var naturligtvis en PR-mässig omöjlighet. Med nyspråk förvandlades termen i stället till ”psykisk ohälsa” – men med samma biologiska förklaringsmodell och lika stort ”behandlingsbehov”. Och vem har inte sett marknadsföringen av den psykiska ohälsan i media under det senaste decenniet? En ”ohälsa” som, med Lundbecks bedömning, ska ges en ”state-of-the-art”-behandling – psykiatriska droger.
Värst i landet är det för flickorna (15-19) på Gotland. Här är Lundbecks dröm mycket nära att uppfyllas.
På Gotland fick 2018 var sjätte flicka (16,5 %) i åldersgruppen 15-19 antidepressiva och/eller psykostimulantia (”ADHD-preparat”). Och det är ändå bara början på skandalen.
Det som möter barnen på Gotland är en psykiatri som öser ut psykofarmaka, och som gör det så snabbt att man inte har några köer. Missledda politiker får för sig att det vi ser är ett utmärkt positivt exempel på god kvalitet – tidsramarna för ”vårdgarantin” uppfylls – när vi i själva verket ser ett system som allvarligt skadar barnen och där det enbart är läkemedelsindustrins profitdrömmar som garanteras.
Ett av de grymmaste lurendrejerierna inom denna biologiska psykiatri är att förvandla skador från psykiatriska preparat till symtom på nya psykiska störningar.
Läs vidare i PDF